Det här kommer vi få uppleva när vi börjar jobba igen

När jag var liten hade Sverige ett helt eget orakel. Hon hette Saida och satt i direktsänd tv regelbundet för att vägleda människor att hitta sina borttappade lösgommar, monoklar och vigselringar. Tydligen fick hon under sin storhetstid 35 000 brev i veckan från desperata människor som ville ha hennes hjälp.

Den där Saida var en spektakulär kvinna (även om elaka tungor hävdar att det mesta var bluff). Jag vill ingalunda jämföra mig med henne, det vore förmätet. Men jag ska ändå ta mig fräckheten att sia lite om framtiden i denna läsårets första krönika.

Ja, vi står inför en pinfärsk termin. Återigen gryr dagen och snart slår portarna upp till klassrummen igen. Jag tror att jag vet precis vad vi golvnötare kommer att få erfara kommande månader. Ta mig i handen så ska jag visa er.

Snart är varenda parti ett skolparti

Alla partier kommer att utropa sig till skolpartier! Senast i raden var Jimmie Åkesson som under Almedalsveckan förkunnade att han är skolans nya frälsare. Jippie, sa inte en enda lärare i någon enda stuga. Det sista vi behöver är nämligen ännu flera självutnämnda skolexperter som ska in och virvla om tillvaron för oss längst ut på ruinens brant.

Men det är liksom poppis att vara ett skolparti. Liberalerna, Centerpartiet och nu Sverigedemokraterna har ivrigt tagit på sig rollen. Vi Lärares egen Saida, aka yours truly, siar om att snart är varenda parti ett skolparti. Alla kan rädda skolan bäst (Låt det bara ej få kosta! Låt det endast handla om att lägga ett litet rosigt körsbär på en stor sophög! Sminka grisen med billighetsläppstift från Lidl!).

Man kommer proppa in ännu mer

Det kommer att komma flera förslag om nya skolämnen. Om man tänker efter finns det väl knappast ett enda samhällsproblem som inte skolan kan lösa? Genom åren har vi sett allehanda intressanta förslag på ansvar som vi i skolan ska axla och det finns liksom ingen hejd vad skolan kan bli bättre på.

Jag har sett förslag om att vi ska lära barn att cykla, förhindra våldsbejakande extremism, lära ut självförsvar och avvärja gängkriminalitet. Min spaning är att man kommer att försöka proppa in ännu mer. Det finns ju liksom inget stopp på vilka underverk en skola kan utföra trots att inte enda korvöre skjuts till!

Har kidsen koll på det här med flora och fauna?

Har till exempel dagens kids koll på det här med flora och fauna? Kan de se skillnad på en gullviva och en nattviol? Knappast! Här måste skolan bli bättre! Och hur är det med svenska fågelarter? Kan en normal 12-åring urskilja en stjärtmes på tiometers avstånd? Skulle inte tro det. Skärpning skolan!

För att inte tala om svenska elevers förmåga att klippa buskar, prata latin, binda råbandsknopar, kommunicera i morsekod, göra handvolter, bygga egna hårfönar eller flugfiska. In med det i skolan bara! (Man kan bara drömma om hur många fler moduler detta kommer att resultera i på Skolverkets hemsida. Det liksom pirrar!)

Med nedskärningar följer nya ord

Vi kommer att få nya ord! I takt med att svångremmen dras åt och det serveras skorpsmulor till lunch kommer alltid en ny vokabulär som ett brev på posten. Vi skär inte ner på verksamheten, säger den nöjdmätta mellanchefen, vi effektiviserar.  

Kanske kommer vi att få ägna oss åt simultanundervisning, när vi inte har råd med vikarier och får undervisa två klasser i svenska och matte samtidigt. Kanske kan vi prata om levande lärandelandskap när klassrumsmöblerna går sönder, vi inte har råd med nya och elever får sitta på omaka skrangliga pallar eller klämma ihop sig tre stycken vid ett bord för två.

Kanske kan vi prata om innovationsdesignade läromedel, när den sista pärmen på den sista hela geografiboken faller av och eleverna istället får varsitt kloakdassigt fulkopierat kompendium i handen. Men visst är det roligt med denna språkutveckling? 

Jag kan inte hantera 35 000 brev

Detta läsår gäller det att vi är lite förberedda, lite hårdhudade och lite på tå. Vi behöver stålsätta oss för eventuella pellejönserier som klåfingriga beslutsfattare vill lägga över på oss. Vi måste hjälpa varandra att vara aktsamma.

Nej, jag gör inga anspråk på att vara Sveriges nya Saida. Men den dagen ni ser att jag får rätt på samtliga punkter vill jag gärna att ni sänder mig en varm tanke. (Jag har dock ingen möjlighet att mottaga 35 000 brev i veckan från er eftersom jag är lärare och redan har administrativa uppgifter som även skulle få ett orakel att blekna).

Lycka till med läsårsstarten hörrni!

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här