Det finns inget jag åtrår så hett som regleringar

Slår man upp ordet reglera i Svenska Akademiens ordbok från 1870 står det: ”stadga reglor, som af vissa personer eller vid någon inrättning böra iakttagas.”

Jag erkänner att det inte är en vidare sexig formulering. För oss som en gång var unga och vilda kan det kännas en smula deppigt att ha ordet reglering högst upp på önskelistan. Men det är bara att konstatera att det är där jag befinner mig nu. Det finns inget jag åtrår så hett som regleringar!

Under våren 2024 är det dags igen för facket att skriva avtal med Sveriges kommuner och regioner. Och jag kan bara drömma febriga drömmar om siffror och styrning. Svunnen är den tid när jag värnade lössläppt obundenhet och otämjt oberoende! Nu vill jag bara ha exakta skrivelser och stenhårda ramar.

Ett gediget dokument

Jag vill ha reglerad undervisningsskyldighet med ett knivskarpt minutantal som definierar vad som förväntas av mig och mina kollegor. Jag vill ha skyddad planeringstid som garanterar att jag hinner göra vad jag ska för att kunna genomföra strukturerade och kreativa lektioner.

Jag vill ha en arbetsbeskrivning som med minutiös noggrannhet utkristalliserar vad i jäsiken jag förväntas göra hela dagarna. Där ska det framgå om det är mitt ansvar att vara rastvärd (hur många minuter då?), om jag ska vara ansvarig för att vissa elever tar sin medicin, om jag förväntas följa elever mellan lektioner, städa klassrum, agera vaktmästare i farten, skriva pedagogiska utredningar och så vidare och så vidare.

Det blir ett gediget dokument, jag vet, men låt en kvinna drömma. 

Ni ser vad jag ser va? Reglering är ett välsignat ord.

Jag vill ha reglerade klasstorlekar, reglerat antal timmar man förväntas vikariera, reglering av mentorskapet, lärartätheten, tillgången till läromedel, reglering av administrationsbördan. Det ska vara snillrikt uttänkt så att min 45 timmars arbetsvecka går att få ihop. Ni ser vad jag ser va? Reglering är ett välsignat ord.

I en fluffig utopisk fantasivärld är regleringar inte nödvändiga. Där lever människor i harmoni med stor tillit till varandra och alla har förutsättningar att med ömsesidigt förtroende utföra arbetet på bästa sätt. Men vi lever inte i drömmarnas trädgård. Gränserna för vad en lärare förväntas göra har successivt flyttats och uppdraget har svällt och spillt över. Sak på sak har lagts till men absolut ingenting plockas någonsin bort. Tack och lov finns en lösning. Reglering heter den! Ack ack - prisa detta himmelska ord!

Orden klingar vackert

Ett annat ord att besjunga är strejkrätt. Det är ett ord med tyngd och kraft, ett ord att visa respekt för. Strejk är inget man tar till lättvindigt men kan vara ett fullgott alternativ om de gudagivna regleringarna på något sätt skulle haverera. Jag vill slå ett slag för att också strejkrätten skrivs in i avtalet. Som en liten påminnelse bara om att vi i skolan är ganska ovärderliga när allt kommer till kritan.

Stadga reglor. Orden klingar ganska vackert på tungan trots allt. Man får ju rysningar ända ner i svanken. 

LÄS MER:

Här hittar du fler krönikor av Maria Wiman