Därför har 62 000 elever underkänts

2 dec 2024

Krönika Håll i hatten – att lista ut varför det blivit så här är knappast raketforskning, skriver Maria Wiman.

Nu är det slutet på höstterminen. Nu är det nationella prov, urvridna trasor till elever, härjade zombielärare, bjällerklang, betyg och dags att knyta ihop säcken. I år ackompanjeras hela faderullan dessutom av uppmuntrande jubelklangsrubriker – skolkris, läskris, läslarm och jordens undergång. Utropstecken och blåljus! Det är KRIS!

Jag blir alltid lite gubbigt självgod när jag ser kleti och pleti uppröras över dylika skolrelaterade självklarheter. Jag kan inte låta bli att sucka avmätt: ”Vad var det vi sa?”. Om någon på denna jord någonsin lyssnat på någon lärare hade nämligen ingen blivit förvånad. Då hade alla redan haft koll på läget.

Det är knappast raketforskning

Nåväl, när jag ändå är på sånt där självbelåtet ”vad var det jag sa”-humör så kan jag väl kosta på mig att beskriva några av orsakerna till den sensationella läskrisen! Detta är ju knappast breaking news för oss som jobbar i skolvärlden men kanske är det någon jeppe utanför skolans väggar som läser detta och kan lära sig något nytt.

Här kommer några spontana tankar till varför 62 000 elever blir underkända i de nationella provens läsförståelse. Håll i hatten – det är knappast raketforskning:

Lärarstiftelsens rapport ”Biblioteksdöden” från 2022 talar sitt tydliga språk. Endast 39% av Sveriges elever har tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Hm. Kan det möjligen kanske finnas ett samband mellan att elever inte läser och att det FAKTISKT INTE FINNS BÖCKER PÅ SKOLAN??!! Kanske kanske kanske beror lästappet helt enkelt på att i den alldeles utomordentligt åtstramade skolvärlden har pappersböcker fullkomligt prioriterats bort?
Även läromedel är ju en kraftigt utrotningshotad art i svenska skolan. Bara en av tio lärare kan idag köpa in de läromedel de behöver. Istället får piffiga lärare klippa och klistra själva, kopiera kompendier som sakta vittrar sönder i skolväskan, visa snitsiga filmer eller högläsa ur den enda boken som finns. En vild tanke men kan kanske möjligen måhända även detta påverka hur elever tar till sig det skrivna ordet? För att bli en god läsare krävs det ju liksom att det också finns skrivna ord i alla ämnen att ta del av.

Så infernaliskt dumt att klockorna stannar.

2023 gjorde Sveriges radio en nedslående undersökning om vuxnas högläsning. Där uppgav 62 procent av de tillfrågade att de aldrig läser högt för sina barn. Andra undersökningar visar liknande siffror. Det blir ju en sjujädra uppförsbacke för oss i skolan. Vi kan ju omöjligt kompensera för vårdnadshavarnas egna lästapp.
I ett inslag på Rapport refererar man till experter som hävdar att lärare inte alltid upptäcker elevers svårigheter i tid. Jag blir alldeles fnissig när jag hör det. Det är ju så infernaliskt dumt att klockorna stannar. Problemet ligger ju inte i att vi inte märker vilka elever som har svårt att läsa. Problemet ligger i att efter att ha fyllt i massiva tegelstensdokument, EHT-anmält, suttit i möten och fyllt i ytterligare pedagogiska utredningar finns ändå inga resurser att tillgå. Att uppmärksamma elever som halkar efter har ju ingen betydelse om det lik förbannat inte finns riktat stöd att sätta in. Det är inte fler screeningar som behövs - det är fler resurser. Gaaah. Maken till tunnelseende! Man kan ju få spader för mindre.
Lägg därtill att man tjoffar in alltför många barn i samma klass vilket gör att läraren inte har en sportslig chans att utmana alla elever efter deras nivå. Man får köra någon slags mellanmjölksundervisning och hoppas att så många som möjligt är med på banan. “Bra för alla men nödvändigt för vissa” har varit ett favoritmantra i skolan när det kommer till anpassningar i storklass. Då blir det lätt hänt att man lyssnar istället för att läsa, att man kortar ner textmängder och satsar helhjärtat på bildstöd och film. Man kokar soppa på en spik i blind förhoppning att rädda den som räddas kan så att säga (men kanske är det inte alls bra för alla?).

Det gör mig lite yr

Summan av kardemumman blir alltså att i en skola som saknar bemannade skolbibliotek och läromedel, i en värld där föräldrar har slutat att högläsa för sina barn och där endast mycket skral hjälp finns att tillgå för den lässvaga vore det väl ett himmelskt mirakel om det INTE var akut och monumental megaläskris?

Insikten att någon ens blir förvånad över detta faktum gör mig lite yr.