Tre principer jag bygger min undervisning på
Gästkrönika Filippa Mannerheim lyfter fram tre av de nio principer om lärande, ur pedagogik-klassikern ”Varför gillar elever inte skolan?”, som betytt extra mycket för henne som lärare.
En bok som var en verklig ögonöppnare för mig var Daniel T. Willinghams ”Varför gillar elever inte skolan?” (Natur och Kultur, 2018.) Willingham är professor i kognitiv psykologi och forskar om minne och barns lärande. För mig har hans bok blivit ett sorts standardverk som jag återkommer till och finner pedagogiskt stöd i.
Klassrumsnära principer
De nio principer som han lyfter fram i boken bygger på stora mängder data och studier; alltså det man kallar ”vetenskaplig grund”. Och det allra bästa: allt han skriver om är klassrumsnära!
Tre av de saker han tar upp har betytt extra mycket i mitt arbete som lärare:
1. Faktakunskaper måste komma före färdigheter i en ung människas lärprocess.
Kognitiv forskning visar att färdigheter som analysförmåga, kritiskt tänkande – ja till och med läsförståelse – kräver omfattande och inlärda faktakunskaper om det som ska analyseras eller tänkas kritiskt om. Utan att ha något inlärt i långtidsminnet att tänka kring, kan vi människor inte tänka särskilt bra alls. Vi tolkar nya saker i skenet av den information vi redan har i ämnet.
Det låter kanske självklart men faktum är att svensk läroplans definition av kunskap inte tar hänsyn till denna viktiga, kumulativa process. I stället står det i Lgr22 att kunskap inte är något entydigt begrepp och att ”Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.”
Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer
Allt detta är förstås sant ur en begreppsfilosofisk synvinkel men det blir ytterst problematiskt om lärare börjar låta de olika kunskapsbegreppen ”samspela” i klassrummet, utan att ta hänsyn till hur ett barn lär.
Intressant är också att vi människor minns fakta enklare om vi redan kan en del om ämnet. Vi kommer alltså ihåg saker bättre om de betyder något för oss. Som lärare måste vi alltså hela tiden bygga upp elevernas kunskapsbank, successivt i våra ämnen, om de ska kunna utvecklas. Det är däremot inte särskilt givande för eleverna att plugga in listor med osammanhängande faktakunskaper. Nej, faktakunskaper måste läras in i ett begripligt och meningsfullt sammanhang.
En annan princip (som hänger samman med den ovan) är att:
2. Vi måste skilja på en nybörjares och en experts sätt att tänka.
Fråga: Hur kan vi få våra elever att tänka som riktiga naturvetare, matematiker och historiker? Svar: Det kan vi inte. Det är inte bara så att barn inte kan lika mycket som vuxna, utbildade yrkespersoner. Deras kunskaper är organiserade på ett annat sätt i deras minne. Våra elever är helt enkelt inte experter på det vi undervisar dem om. De är nybörjare, vilket påverkar deras sätt att tänka och lära. Vi lärare måste börja med att få dem att förstå kunskap (novisens roll), snarare än att få dem att skapa ny kunskap (expertens roll).
Uppgifter som kräver kreativitet (vilket är vanligt idag eftersom vi lärare har i uppdrag att utveckla och bedöma elevers förmågor, snarare än deras inlärda kunskaper) kan givetvis vara motiverande för eleverna, påpekar Willingham, men han tillägger också: ”Förvänta dig inte att nybörjare ska lära sig genom att göra det som experter gör”.
En tredje princip jag tycker är mycket intressant är att:
3. Barn är mer lika än olika när det handlar om hur de tänker och lär sig.
I en tid där individens behov och önskemål står i centrum, där individualisering, differentiering och extra anpassningar upphöjts till undervisningsideal, låter det kanske bakvänt. Det Willingham säger är dock inte att alla barn är lika. Vissa är blyga, andra utåtriktade, vissa har lätt för matte, andra är bättre på språk. Men även om vissa av oss är mer talangfulla på vissa saker, betyder det inte att vi skiljer oss åt i hur vi lär oss saker. Man har gjort mängder av studier på detta utan att finna något stöd för teorin om att vi människor lär på olika sätt, alltså att vi skulle ha olika ”lärstilar”.
Elevers inlärning förbättras alltså inte av att de undervisas på det sätt som de själva föredrar att lära sig på.
I stället för att försöka utgå från varje elevs personliga läroönskemål (vissa kallar det för ”behov”) rekommenderar Willingham att vi snarare bör tänka på vilket innehåll som ska läras ut när vi väljer presentations- och redovisningssätt. Viktigt är även att vi försöker ge alla våra elever möjlighet att öva sig i att använda olika mentala processer, snarare än att välja ut skilda processer för olika elever.
Precis vad studenter behöver
Dessa tre principer om lärande försöker jag alltid att utgå från i min undervisning. Och det är precis sådana här klassrumsnära böcker lärarstudenter behöver få läsa, fundera över och arbeta med under sin lärarutbildning.
