Absurt – det enda lärarna vill är att få tid att göra sitt jobb
Krönika Det enda Sveriges lärare vill och önskar är att få tid att göra sitt jobb. Att få ge landets barn en god undervisning och en trygg skolgång. Att slippa ha ”gummibandstjänster”, som arbetsgivaren kan töja ut år för år för att ösa in ännu fler kurser, ännu fler uppdrag, ännu fler arbetsuppgifter.
För så ser det nämligen ut. Och så kommer det att fortsätta att se ut om inget görs.
Dagens modell är ohållbar. För lärare. För elever. Och för Sverige som kunskapsnation.
– En eskalerande arbetsbelastning och ständigt ökande sjuktal borde tala sitt tydliga språk även för SKR och Sobona, säger Anna Olskog i en intervju med Vi lärare, efter att lärarfacket sagt nej till SKR:s och Sobonas slutbud i förhandlingarna.
Smått absurd
På något vis är den fackliga kamp som nu förs smått absurd. För SJÄLVKLART måste ett yrke ha ramar! SJÄLVKLART ska innehållet i en tjänst vara bestämt! Vad är det ens att diskutera!? Har alla förlorat förståndet?!
Nej, inte alla.
Regeringen med Liberalerna i spetsen vill att lärares undervisningstid och planeringstid ska regleras. Det vill däremot inte Socialdemokraterna eller för den delen socialdemokratiskt styrda Sveriges kommuner och regioner (SKR). Deras motbud till Sveriges lärare är i stället ett ”fortsatt arbete med framgångsrika friskfaktorer.”
Det är orwellskt
Nyspråket i denna formulering slår en med kraft. Med hjälp av semantiska krumbukter och verbal manipulation vill man försöka prata sig fri från att behöva fastställa vad lärare ska göra – och inte göra. Ältande av intetsägande värderingsfloskler och nykläckta metabegrepp ska i denna dingding-värld ersätta rimliga lärartjänster. I stället för att se till att en lärartjänst inte tar död på den som har den, låtsas man att vackra, men ihåliga ord som ”samverkan”, ”öppen, lyhörd och tillåtande dialog”, ”kommunikation”, ”återkoppling” och ”friskfaktorslabb”(sic!) – ska leda till att en svår, stressig, utmattande och pressande arbetsmiljö ska börja kännas ”litet trevligare”. Sådana vansinnesprocesser skapar sjuka arbetsplatser.
Det är orwellskt. Och det sker i detta nu.
Vilka är det egentligen som sitter och mjölkar fram dessa verklighetsfrånvända koncept om att man ska prata och ”samverka” sig fram till ett hållbart arbetsliv – medan lärare och förskollärare går in i väggen på grund av överfulla tjänster? ”Det är inte hur du har det utan hur du tar det”, verkar vara SKR:s uppmaning till lärarkåren, fast med litet finare och mer byråkratiska ord.
Men vi vill inte ”ta” det längre. Vi vill ha det!
I de fackliga förhandlingarna är det som att vi begärt att få månen. Och solen!
Det är rent ut sagt bedrövligt att vi har politiska partier och arbetsgivarorganisationer som inte kan och vill ställa sig bakom att landets lärarkår ska ha en hållbar arbetssituation. De är beredda att offra lärarnas hälsa för att ge huvudmännen möjlighet att ösa in ännu litet mer i tjänsterna de kommande åren.
Ärligt talat är det faktiskt inget oskäligt vi lärare kräver. Vi kräver inte några galet höga löneförhöjningar. Vi kräver inte några uppumpade fallskärmar på miljonbelopp. Vi kräver inte glassiga tjänsteresor med gåslever och champagne.
Vi kräver att få utföra vårt jobb! Vi ber om möjligheten att ge landets barn en bra och trygg skolgång med lugna, utbildade vuxna runt om kring; vuxna som inte plötsligt brister ut i gråt för att de är så stressade att det bara inte går längre. DET är vad vi ber om.
Men i de fackliga förhandlingarna är det som att vi begärt att få månen. Och solen! Och alla stjärnor på himlavalvet som strössel ovanpå.
Mitt förslag är följande: Om inte huvudmän – fristående som kommunala – anser sig ha råd med ett reglerat läraruppdrag – då får staten gå in och ta över dessa skolor så att det kan garanteras.
För nu måste skolan regleras.
Vi ses väl på söndag?
PS. Stockholmslärare och alla som vill stödja oss: Vi ses väl på söndag, 12.00 vid Medborgarplatsen? Då har Sveriges lärare Stockholm sin gemensamma manifestation för reglerad undervisningstid och tid till för- och efterarbete.
LÄS MER:
Lärarna protesterar mot SKR: ”Vi kan inte vänta”
