Att återinföra ”obs-klasser” är ett viktigt budskap

Vi är nog rätt många som varit med om elever som beter sig så störande, bråkigt och gränslöst under lektionerna, att det har varit svårt för oss att genomföra vår undervisning. För sådana elever finns – och de blir tyvärr allt fler. De senaste fem åren har våldsanmälningarna på låg- och mellanstadieskolor i Sverige ökat med nästan 60 procent. 

Svensk skolas lösning har länge varit att lägga skulden för elevers dåliga beteende på lärarkåren. När en elev ifrågasätter läraren, bråkar, stökar, vägrar lyssna och stör ordningen i klassrummet, har blickarna omedelbart vänts mot läraren:

– Vad har du gjort som gör att lille Pelle agerar så här? Behöver du kanske en ledarskapskurs? En kurs i relationskompetens eller mer kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Behöver du råd av specialpedagog?

Barns dåliga beteende blir lärarnas fel

Fortbildningarna i ledarskap, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, relationsskapande och specialpedagogik har de senaste decennierna vällt in över svensk skola. Barns dåliga beteende har setts som lärarnas fel och något som ska åtgärdas med mer specialpedagogisk kompetensutveckling.

Det är en billig lösning. Och ett klockrent recept på hur man bryter man ned en kårs självbild och yrkesglädje.

Den bärande idén i Sverige har varit inkludering till varje pris. Detta är också något som Specialpedagogiska skolmyndigheten stått bakom och drivit på, trots att de om några, borde värna om elever som inte klarar av storklasskonceptet utan behöver mer hjälp och stöd. I stället har man låtit påskina att en ensam lärare i ett klassrum med 30 barn, på något magiskt sätt ska kunna förvandla bråkiga och normbrytande elever till skötsamma och studiemotiverade – bara läraren får rätt kompetens.

Jag blir oerhört tacksam över Liberalernas orädda förslag.

Inkludering har varit Specialpedagogiska skolmyndighetens ledstjärna och smällarna, när inkluderingen ändå inte fungerat, har lärarna och de övriga klasskamraterna fått ta genom havererade lektioner, eskalerande våld och ökat hemmasitteri. Det är orealistiskt och det är lärarfientligt.

Därför blir jag oerhört tacksam över Liberalernas orädda förslag om att återinföra mindre specialklasser, ungefär det som förr kallades obs-klasser. Det är ett viktigt steg i rätt riktning – dels för att kunna hjälpa elever med skolsvårigheter, dels för att värna undervisningen för de övriga i klassen.

Samtidigt vet jag att motståndet är massivt, i synnerhet från många inom den specialpedagogiska ringhörnan, som i åratal haft som livsprojekt att framhärda att utåtagerande barn visst kan fungera jättebra tillsammans med 30 andra i ett klassrum, bara läraren ”gör rätt”. Verkligheten visar dock på motsatsen.

Handlar inte om att straffa

Till alla personer med hjärtat klappande för elever i behov, vill jag betona att hjälpklassen som Liberalerna valt att kalla den inte handlar om att straffa enskilda elever utan om att freda studieron och utbildningen för de övriga. Den skötsamma majoriteten ska inte behöva offra hela sin utbildning för att vi har några elever som har svårt att fungera i storklass.

Obs-klasser fanns på 60- och 70-talen och jag har mött många som gick i dessa och som vittnar om att det blev deras räddning eftersom de fick större lärarstöd i ett mindre sammanhang.

Genom obs-klassens återinförande ute på skolorna ger vi dessutom det viktiga budskapet till en hunsad och nedtryckt lärarkår att det faktiskt finns barn som inte klarar lärares undervisning i storklass, oavsett hur skickliga och engagerade läraren är. Vi talar om för elever, föräldrar, lärare, skolledningar, huvudmän och skolmyndigheter att lärarens jobb är att undervisa på gruppnivå och att vi inte kan begära att denne samtidigt ska fungera som lärarassistent och specialpedagog åt enskilda i klassen – för då havererar klassundervisningen för alla. Vi tillstår att vi måste ha särlösningar för vissa elever, så att de inte tillåts förstöra för sig själv och andra.

Höjer lärares status

Detta förändrade narrativ och denna förändrade lärarsyn kommer inte bara att förbättra klassundervisningen och undervisningen för alla elever utan också höja statusen på läraryrket.

För vem vill utbilda sig till lärare i ett land där stödstrukturerna tagits bort samtidigt som skulden för barns beteendeproblematik läggs på läraren?

LÄS ÄVEN:

Wiman: Hjälpklassen får inte sortera bort vildbattingar och våghalsar

Fohlin: Hotet med ”hjälpklasser” riskerar skapa fler murar

Läraren Ingvar: Mina år i obs-klassen var ett helvete

Debatt om OBS-klasserna: ”Vi går in i en historielös tid”

Elin Z: ”Lögnen om inkludering måste stoppas”