Mannerheim: Äntligen är F-gränsen borta – eller...?

Filippa Mannerheim oroar sig för att 1-3 blir den nya betygsskalans F-gräns.

Krönika Så kom äntligen betygsutredningen! Hela 1329 sidor! Jag får erkänna att jag inte har läst igenom dem alla. Ändå skulle jag vilja kommentera några av de förslag betygsutredaren Magnus Henrekson fört fram. Både de saker som jag ser som positiva och saker jag oroar mig för.

Filippa Mannerheim

27 feb 2025

Det viktigaste är att F-gränsen försvinner! Äntligen! I stället ska vi lärare sätta lägre siffror på elever som presterat sämre i vårt ämne, utan att världen rämnar runt dem och oss. Snittet blir det viktiga för att ta sig in på gymnasiet, inte godkända betyg i enskilda ämnen. Elever med lägre betygssnitt kommer att kunna gå vidare till gymnasiets ”enklare” program. Allt detta är bra och kommer att göra stor skillnad för många unga. Och vi lärare kommer att kunna sätta lägre betyg utan att känna att vi förstör framtiden för våra elever och utan att behöva jobba ihjäl oss för att kunna stämpla ut svaga elever via vingliga snäll-E: n. Halleluja!

En modifierad 1–5-skala?

Henrekson har valt en tiogradig betygsskala indelad i intervaller:

1–3 mindre än godtagbara kunskaper
4–5 godtagbara kunskaper
6–7 mer än godtagbara kunskaper
8–9 mycket goda kunskaper
10 utmärkta kunskaper.

Först var jag irriterad över att han inte helt sonika återinförde 1–5-skalan efter normalfördelningskurvan, men sedan insåg jag att det kanske är just vad han gjort – bara med fler steg inom varje intervall och ett unikt toppbetyg som grädde på moset. Det är bra. Vi som hade 1-5-skalan minns hur bittert det var att få en ”stark 4:a” eller ”4+” – något som inte alls syntes i betyget sedan. Nu kommer det att synas och räknas in.

Vad betygsutredarna däremot inte gjort är att specificera hur många procent av en elevkull i riket som ska kunna få betygen inom varje intervall. Betygen är inte relativa. Antalet 8:or, 9:or och 10:or att dela ut är gränslöst, vilket i värsta fall kan innebära att betygsinflationen inte alls stoppas utan skolor fortsätter att strössla med glädjebetyg. Henreksons tanke är att skolor som sätter för höga betyg i relation till sina slutprovsresultat självmant ska skärpa till sig när de syns utåt att de sätter överbetyg. Vi får innerligt hoppas att han får rätt men jag får erkänna att jag är tveksam. Vad kommer att hindra oseriösa koncernskolor att sätta 10 på alla sina elever även fortsättningsvis? Skam? Det har inte hindrat dem hittills.

Betygskriterierna försvinner

Betygskriterierna med förmågor i har lett till en skadlig ”avbockningspedagogik” och det är otroligt glädjande att man väljer att ta bort dem helt. I stället ska lärarna bedöma hur elevernas kunskaper förhåller sig till syfte, mål och centralt innehåll, utifrån den 10-gradiga skalan. BRILJANT! Äntligen kan vi fokusera på undervisning och lärande istället för på avbockning av betygskriteriernas formuleringar. Jag tror att detta är en mycket bra åtgärd.

Men det finns också några orosmoln på betygsutredningshimlen:

Är F-gränsen verkligen borta?

Som lärare är jag inte ensam om att hysa en stor oro över att 1-3-betygen (mindre än godtagbara kunskaper) kommer att bli det nya betygssystemets F-gräns. Om så blir fallet, kommer pressen på lärare fortsätta, när elever inte når upp till minst 4:a. Kommer skolledningar och föräldrar nöja sig med en 3:a eller kommer lärare sitta i möten, dokumentera vad eleven måste göra för en 4:a, erbjuda evinnerliga omprov och prövningar även i det nya systemet? Risken är tyvärr stor.

Kommer lärare pressas att jobba mer och bättre för att öka slutprovsresultaten?

Slutproven kommer att bli otroligt viktiga för den enskilda skolan. Risken är stor att lärare kommer att pressas hårt av huvudmän och skolledningar för att till varje pris försöka höja elevernas resultat på dessa prov – även om det går ut över ämnesundervisningens kvalitet. I ett målstyrt system finns inte någon acceptans för elevers nuvarande kunskapsnivå – alla resultat måste hela tiden öka, vilket gör att pressen på lärarkåren blir enorm.

Som jag ser det kommer vi att behöva en tydlig skrivning i lagen om att huvudmän och skolledare inte får diskutera slutprovsresultat eller ökad måluppfyllelse med sin personal. Denna fråga ska ägas och drivas av lärarna själva, inom deras professionella friutrymme.

Kommer Skolverket klara att skapa bra nationella, digitala slutprov?

De nationella slutproven kommer som sagt att få en enorm betydelse för skolor. De skall vara digitala och rättas centralt. Dels krävs det att proven utformas på ett mycket genomtänkt sätt om de ska fungera som kunskapsmätare i olika ämnen. Kommer Skolverket (och deras referensgrupper) klara detta, givet hur dåliga de nationella proven är idag? Jag är mycket tveksam.

Dessutom måste Skolverkets digitala provplattform fungera, vilket den inte gör i nuläget för de nationella proven. Kommer Skolverket att kunna leverera en smidig och bra digital plattform åt hela skolsverige? Finns kompetensen på myndigheten? Jag är återigen mycket tveksam. Risken för ett slutprovshaveri där vi lärare tvingas jobba ihjäl oss för att täcka upp för återkommande och flagranta brister de närmsta åren är överhängande.

Kommer bedömningsråden skapa ännu fler möten och dokumentation?

Det låter naturligtvis fint med ett bedömningsråd på varje skola och lagstiftade samarbeten lärare emellan. Personligen har jag dock dåliga erfarenheter av standardiserade samarbeten som bestämts uppifrån. Faran är att lärares värdefulla planeringstid går till att sitta och harva bedömningspraktiker istället för att planera god undervisning åt sina elever. Och att lärare tvingas in i likriktade examinationsförfaranden (jämför med gemensamma uppstartsmallar) vilket minskar lärarens viktiga, professionella friutrymme. Det kommer inte att gagna undervisningen eller lärarrollen.