Kornhall: Varning för en osund marknad med läromedel
Krönika Tar man makten från lärarna över deras arbetsverktyg kan det få allvarliga följder för vad som pågår i klassrummen, skriver Per Kornhall.
För inte så länge sedan framhölls Danmark gång på gång som ett föregångsland när det gäller digitalisering. Jag hörde många röster som menade att vi skulle göra som i Danmark och att staten skulle på samma sätt som där subventionera digitala läromedel.Skolor kunde där få hälften av utgifterna för digitala läromedel betalade av staten.
Men istället för succé verkar det ha blivit något helt annat. Nu pågår en veritabel baktändning där man från regeringen nu (precis som i Sverige) istället börjar vara väldigt kritisk mot digitala inslag i skolan. Men det är inte bara en teknikfientlig vurm, utan också danska forskare varnar för den situation som har uppstått på grund av vad de ser som en felaktigt genomförd digitalisering med allvarliga konsekvenser.
En av avsikterna med statens stöd i Danmark var att främja nya, innovativa former av digitala läromedel. Men vad man, enligt forskarna, fick var läromedelssupertankers, där alla ämnen och allt innehåll läggs i samma mall. Marknaden togs snabbt över av några få producenter som skapade ”One size fits all”-produkter som förändrat dynamiken på marknaden och också tydligt påverkar lärarrollen. Och precis som i Sverige ser man att lärarna allt mer tappar makten över läromedelsinköpen när det gäller det digitala.
Mer som en bruksanvisning än en text som ger kunskap.
Ett mycket oroande tecken handlar om lärarhandledningarna. I analoga läromedel menar de att dessa tidigare var producentens möjlighet att bjuda in läraren till professionell reflektion och utveckling. Samtidigt som de gav läraren möjlighet att sätta sig in i ny teori och den forskning som ligger till grund för läromedlet (om det var forskningsbaserat).
Men, menar de, lärarhandledningen i de digitala ämnesportalerna är minimala och mer som en bruksanvisning än en text som ger kunskap. De förmedlar ingen pedagogisk/didaktisk idé och kan inte användas av lärare för att utveckla undervisningen bortom att låta eleverna arbeta själva i materialet.
De har i sin forskning istället sett tecken på att läraren överlåter kontrollen över undervisningens förlopp och innehåll till läromedlen. Som de beskriver en lektion: ”Läraren hänvisar eleverna på en undervisningskurs om reformationen på en digital ämnesportal som skolan prenumererar på.
Eleverna kommer igång med kursens texter och aktiviteter medan läraren i första hand ger tekniskt stöd.” Läraren blir inte lärare utan är en teknisk assistent medan eleverna undervisas och uppfostras av en programmerad maskin. Vad de ser måste vi vara uppmärksamma på också i Sverige.
Ge makten till lärarna över deras arbetsverktyg.
Det är för det första avgörande för läromedlens kvalitet och utveckling i Sverige att det är lärarna som beslutar om vad som ska köpas in på deras skola.
Det är för det andra alltid problematiskt när staten går in med mycket pengar i avsikt att påverka en marknad. Det är viktigare att sätta ramfaktorerna rätt, som elevers rätt till läromedel, lärares rätta att välja läromedel, hur läromedel tas upp på lärarutbildningar, uppföljningsinstrument som statistik och så vidare än att rikta pengar till en viss del av marknaden.
Men det viktigaste är – återigen – att ge makten till lärarna över deras arbetsverktyg. Om man ser en utveckling där den makten tas ifrån lärarna behöver man fundera över vad man ska göra. För då har man fått en osund marknad som i längden kan få allvarliga följder för vad som pågår i klassrummen.
- Per Kornhall är filosofie doktor, utbildad gymnasielärare, författare och debattör.
LÄS ÄVEN:
Kornhall: Formativ bedömning är inte en trend som ska blåsa över
Skolinspektionen hittar fel – men förbättrar inte elevers resultat
