Kornhall: Därför ska man läsa John Hatties nya bok

17 maj 2023

Krönika ”John Hattie har fått kritik men det här är en klokare version av hans förra bok – och den är skriven så att en vanlig läsare kan förstå”, skriver Per Kornhall om ”Visable learning – the sequel”.

LÄS ÄVEN: John Hatties metoder – en pedagogisk fluga

Professor John Hattie från Nya Zealand är för många ett välkänt namn. För dig som inte vet vem han är kan jag kort beskriva att han när han 2008 presenterade sin meta-metastudie över vilken effekt olika saker och insatser har på elevers lärande, ”Visible learning”, kom han att bli mer känd och påverka undervisning mer än kanske någon annan före honom, i hela världen.

När jag och Ingela Netz nyligen intervjuade honom i vår podd berättade han om hur detta påverkade honom både som forskare och som människa. Han lyfte speciellt två förmåner det gett honom (förutom extremt stora royaltyintäkter som han inte sa något om). Den ena förmånen var att han haft möjlighet att samarbeta med ledande forskare i hela världen och den andra är att han blivit läst och kritiserad av fler forskare än någon annan. ”Det är få förunnat att få så mycket feedback på det man gör”, som han sa.

Det började som en hobbygrej

Han berättade för oss att hela projektet började som ett sidospår, som en liten hobbygrej. Han är professor i utbildningsvetenskap och då speciellt i statistiska metoder. Han slogs av att det inte verkade finnas någon sammanställning av metastudier inom utbildningsområdet och började samla data. Det höll han på med i femton år innan han insåg att han satt på ett unikt och spännande material och 2008 bestämde sig för att publicera resultatet.

”Synligt lärande” är en meta-metastudie, så det han gjorde var att ställa samman olika metastudier, som i sin tur är sammanställningar av väldigt många olika vetenskapliga artiklar och resultat, till en stor samlad studie.

Det var ett helt nytt sätt att se på undervisning.

Hans bok ”Synligt lärande” blev översatt och kom ut på Natur och Kultur 2014. Då hade han också varit i Sverige flera gånger och bilder från hans meta-metastudie hade börjat spridas på olika konferenser och i böcker. Jag fick äran att skriva förordet till denna svenska upplaga, troligen för att jag hörde till dem som spred kunskap om hans resultat på olika sätt. Jag gjorde det av flera skäl. Både för att resultaten i sig var intressanta men allra mest för att det var ett helt nytt sätt att se på undervisning och ett sätt vi sällan då hade gjort det på i Sverige.

Idag känns det självklart att vi diskuterar att skolan ska bygga på vetenskap och att olika metoders effekt är en del av den kunskapen, men så var det inte då. Då var faktiskt en av de ledande tankarna bland universitetspedagoger att man inte varken kunde eller skulle mäta effekter på vad man gör i skolan (det här är en lång diskussion som jag inte ska gå in på här).

Kritiken mot honom var rimlig

Jag nämnde kritik mot honom i början och det har han fått. Man menade att han hade slarvat när han sammanställde metastudierna och att han ibland jämförde äpplen och päron på ett sätt man inte ska göra. Den kritiken var rimlig och har sina poänger men jag menar att man ibland i denna glömde bort skogen för man tittade på de enskilda träden.

Han fick också kritik för den rankingtabell som sammanfattade resultaten och som i många skolpolitikers händer blev till en sorts avprickningslista.

Han är nu aktuell med en ny version av ”Visible learning” med titeln ”Visible learning: the Sequel”. Skillnaden mot tidigare är att han har lyssnat på sina kritiker och presenterar jämförelserna på ett annat sätt och tagit bort rankinglistan. Men han har också utökat antalet metastudier till 2 100 som totalt omfattar någonstans bortom 400 000 000 enskilda elever.

I dag kan han referera till mer

En annan skillnad mot den tidigare versionen är att han nu både kan mer och kan referera till mycket mer forskning i sina kommentarer till de olika påverkansfaktorer som boken tar upp.

Och med det kommer jag in på svaren på frågan varför man ska läsa John Hattie. Det är dels för att ingen annan har gjort det han gör och för att det är en guldgruva för alla som funderar över olika aspekter av undervisning och vill veta mer om något speciellt.

Han behöver inte bevisa något för andra forskare.

Åren han har kunnat samtala med forskare över hela världen har satt sina spår i den nya boken. Det här är en klokare version men också en som är skriven så att en vanlig läsare kan förstå. Det senare är också en anledning att läsa Hattie. Han behöver inte bevisa något för andra forskare utan han är en kunnig forskare med ett budskap till oss som arbetar i skolan.

Och det är inget enkelt budskap. John Hattie, tvärtom mot vad han blivit anklagad för, ser inga enkla lösningar för skolan och klassrummen men han drivs av en uppenbar passion att vilja göra det bättre. Som exempel menar han att vi måste sluta upp med att diskutera om undersökande pedagogik eller katederundervisning är bäst. För svaret är att båda är det men för olika elever i olika situationer.

Så kan hans bok användas

Inte minst lyser John Hatties passion för undervisning och elevers rätt till lika möjligheter igenom när han i bokens absoluta avslutning är tydlig med att vi måste bryta den ondskefulla spiral som olikvärdighet i skolsystem ger upphov till.

Innan jag avslutar den här långa krönikan skulle jag vilja ge några exempel på hur man kan använda hans bok.

Man kan till exempel slå upp om det hjälper att anpassa undervisningen till elevers lärstilar – och läsa att så är inte fallet men också varför det troligen inte har en effekt. Om du funderar på om schack gör elever bättre på att räkna så kan du se att slutsatsen är att ämnesundervisning nog är en bättre idé om det är matematik du vill de ska lära sig.

Du kan läsa om huruvida sockerintag påverkar barns inlärning och effekten är absolut noll. Men om du funderar över huruvida det är bra att observera undervisning på video och diskutera det kan du se att effekten är kraftfull.

På det här sättet kan man läsa och fundera över vad vi gör i den komplexa värld som undervisning och skola är.

Den nya är ännu bättre

Jag rekommenderar alltså återigen alla att läsa John Hattie. Ja, han har fått kritik. Men han har också gjort något ingen annan har gjort: Han har samlat ihop och gett oss som arbetar med undervisning tillgång till en enorm mängd kunskap. Jag tycker man både kan läsa hans tidigare utgåva, men den nya är ännu bättre. Och i den har han som sagt också tagit hänsyn till den kritik han har fått.

(Jag skulle också vilja tipsa den som vill ha en djupare förståelse av det han tog upp i den tidigare ”Synligt lärande” om en bok som Hattie och Eric M. Anderman var redaktörer för och som heter ”International Guide to Student Achievement” (utkom på Routledge 2013). I den kommenterar experter inom varje område resultaten i ”Visible learning”. Otroligt bra att ha som fördjupande uppslagsverk hemma bredvid ”Visible learning”).