”Det är dags att vi driver frågan för en mer reglerad skola – annars lär det sluta som det alltid har gjort: Vi får lösa det i arbetslaget”, skriver HP Tran.

Mycket kan sägas om svensk skola. Både bra och dåliga saker. Men tyvärr mest dåliga saker. Och om man skulle göra en lista på alla systemfel och brister som finns inom svenskt skolväsende skulle den listan bli alltför lång.

Alla som på något sätt har följt skoldebatten har säkert blivit varse och upprörda över vinstuttagen från vinstdrivande friskolor, betygsinflation, förstärkt segregation, de obarmhärtiga besparingarna på skolorna och de obehagligt nära banden mellan näringsliv och före detta politiker. Bara för att nämna några “utmaningar” som finns på ovan nämnda lista.

Kan inte reklamera misslyckad skolgång

I nyhetsartiklar, larmrapporter, långa reportage och ur enskilda vittnesmål får vi veta om allt som är trasigt med svenskt skolväsende. Det larmas om orimligt hög arbetsbelastning för skolpersonal på enskilda skolor, om oroväckande högt antal unga som inte blir behöriga till gymnasiet och om barn och unga som inte får en tillräckligt hög kvalitet på undervisningen för att ta till sig viktiga kunskaper inför framtiden. 

Skolgången går inte i repris, man kan inte reklamera en misslyckad skolgång och man kan inte begära återköp på missade kunskaper.

Vi måste överge den målstyrda visionen av svensk skola.

Ändå sitter vi här, läsår efter läsår, och väntar på att faktiskt förändring ska komma. Förändring som ska leda oss bort från alla dessa systemfel och brister. Vi sätter vårt hopp till sansade och lyhörda politiker, till varje ny skolminister som tillsätts, till facket, ja till vem som helst som besitter någon typ av politisk makt.

Senaste stora hoppet kommer i form av rektor Linnea Lindquist, som under årets sommarprat tydligt och pedagogiskt redogjorde för allt som var trasigt med svensk skola – men som också hoppfullt radade upp några av de saker som vi bör göra för att ta oss ur träsket och uppnå en bättre skola.

Det här måste göras

Något som jag mer och mer har kommit till insikt i, och mina tankar är varken unika eller omvälvande, är att vi faktiskt måste sätta oss ned och bestämma vad svensk skola ska vara och hur den ska se ut. Vi måste överge den målstyrda visionen av svensk skola och mer sikta in oss på en reglerad skola. Några exempel på vilka regleringar vi behöver göra är följande:

  • Sätta ett maxtak på hur många elever som ska vara i en klass.
  • Bestämma exakt hur stor en skolgård ska vara i förhållande till hur många elever som går där.
  • Sätta en absolut maxgräns för hur många minuter en lärare ska undervisa i grundskolan och gymnasiet.
  • Att skolbibliotek och skolbibliotekarie måste finnas på varje skola.
  • Att alla skolor måste lägga x antal kronor av sin budget på läromedel.

Driva frågan om reglering

En mer reglerad skola skulle också ge oss en mer likvärdig och rättvis skola. Idag kan vissa skolor ha överfulla klassrum med upp till 33–34 elever och en ensam lärare som undervisar så mycket att den varken har tid för planering eller efterarbete av lektioner. På andra skolor finns det knappt någon skolgård för eleverna att vara ute på och i en del skolor utgörs skolbiblioteket av en sorglig, liten bokhylla. 

Alla är överens om att det är viktigt med skolan och att det är viktigt att vi satsar på den. Dock verkar vi inte riktigt lika överens om hur skolorna ska vara eller hur de ska se ut. Därför är det dags att vi driver frågan för en mer reglerad skola. 

Annars lär det sluta som det alltid har gjort. Vi får lösa det i arbetslaget.   

LÄS MER:

Nu inleds samtal om viktiga frågorna: ”Vill ha snabbt besked”

Sveriges Lärares krav: Skolväsendet måste återregleras

Partiernas svar – på Sveriges Lärares krav om regleringar

Maria Wiman: Det finns inget jag åtrår så hett som regleringar