Tiden är mogen nu – ta bort F-gränsen!
Krönika Ersätt F-gränsen med ett ”lägsta betyg” – det gynnar bårde elever och lärare, skriver HP Tran.
Fler och fler röster har börjat höras angående frågan om F-betygets nytta och huruvida vi ska ha kvar det eller inte. Enligt en EU-sammanställning från 2018 underkändes nära 20 procent av svenska elever när de gick ut grundskolan och blev därmed inte behöriga till gymnasiet.
Hos våra grannländer var siffrorna betydligt lägre. I Danmark underkändes cirka 2 procent och Finland 0,6 procent. Sverige låg fem gånger så högt jämfört med övriga EU-länder. Det här är riktigt dystra och deppiga siffror.
I många andra länder som till exempel Norge, Frankrike, Finland och Tyskland finns inte ett underkänt betygssteg. Där pratar man istället om ett lägsta betyg. Det lägsta betyget gör att man diskvalificeras från att söka vissa program eller utbildningar. Till exempel kan man inte söka vissa specifika gymnasieprogram eller utbildning om man har lägsta betyg i matematik.
Makthavarna vägrar lyssna
Men i Sverige har makthavarna hamnat i något låst läge där man vägrar lyssna på skolforskare, lärare och rektorer som i snart ett decennium har ifrågasatt nuvarande betygssystem med en skarp F-gräns. Ett betyg som inte bara stänger dörren till gymnasiet för nära en femtedel av landets unga. Den stänger också dörren för ett framtida arbetsliv och meningsfullt vuxenliv.
Jag vet inte om den här låsningen hos politikerna beror på prestige, ideologi eller ignorans. Kanske är det en blandning av allt.
Ribban har sänkts så mycket att det knappt går att hoppa över den.
Själva syftet med F, det som förr hette IG (icke godkänt), var att man ville ställa höga krav på ungarna. Tanken var förstås god. Om man höjer ribban kommer ungarna att hoppa högre och därmed bli bättre. Men med facit i hand ser vi att det inte blev så. Istället för en höjd ribba har vi med tiden kommit att sänka den allt mer. I vissa fall har ribban sänkts så mycket att det knappt går att hoppa över den. Man måste nästan krypa under den för att komma över. Ribbsänkningen kallas idag med finare ord för extra anpassningar.
Systemet tar ingen hänsyn
Det nuvarande betygssystemet tar inte heller någon hänsyn till de elever som inte platsar inom kategorin normalbegåvade. Det rör sig främst om de barn och unga som är för starka för den anpassade grundskolan men för svaga för den ordinarie grundskolan.
Även barn och unga med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) far illa när de inte uppnår kraven för godkänt i de teoretiska ämnena. Det handlar inte om att dessa barn är ointresserade, saknar grundkunskaper eller är omotiverade. I många fall handlar det helt enkelt om att de saknar förmågan och kapaciteten att ta sig över ribban för godkänt.
Vi ska inte sänka kraven
Tiden är mogen nu. Alla rapporter, utredningar, sammanställningar av olika slag, vittnesmål från lärare och rektorer, specialpedagoger, kuratorer och all övrig skolpersonal har sagt sitt: Ta bort F-gränsen!
Inte för att vi vill sänka kraven. Tvärtom faktiskt. Genom att avskaffa F-betyget och göra betyget E till lägsta betyg kommer vi inte längre att behöva F-varna alla unga. Lärarna behöver inte sänka nivån på sin undervisning (eller anpassa som man hellre säger) och eleverna behöver inte sitta i evighetslånga möten för att diskutera och blotta sina svagheter samt göra upp planer för hur de ska uppnå godkänt.
Stressen kommer minska
Ett avskaffande av F-betyget gör att lärarna istället kan sikta in sig på en sak: Att varje unge ska nå så långt som möjligt. Inte att varje unge ska nå E. Vi skulle dessutom dämpa effekterna av betygsinflationen och den psykiska ohälsan och stressen hos ungarna kommer att minska då de inser att de fortfarande kan välja ett gymnasieprogram som passar deras styrkor och förmågor.
Barn ska inte behöva känna en press där betyget är på liv och död och där ett F kan leda till utanförskap och arbetslöshet. Vi ska ta till vara på ungdomarnas styrkor – inte slå undan benen för dem för deras svagheter.
