Sluta snacka om friskfaktorer
Krönika ”Vi är klara med friskfaktorerna nu – det är dags att vi går tillbaka till riskfaktorerna och pratar om vad som inte funkar”, skriver HP Tran.
Föreställ dig en båt. På båten jobbar en besättning bestående av en kapten, styrmän, matroser och många fler. En sen eftermiddag sitter besättningen i det största mötesrummet för att diskutera båtens skick och arbetsmiljön.
Besättningen vill prata om att båten läcker i pannrummet och att man måste agera skyndsamt om man vill hålla båten flytande. Men detta ogillas av kaptenen eftersom han hellre vill att man pratar om det som redan funkar, det som är bra och det som gör att folk stannar kvar på båten. Kaptenen vill nämligen prata om friskfaktorer och att vi har en positiv anda.
Prata hellre om riskfaktorer
Alla som arbetar på en skola, eller någon annan offentlig verksamhet för den delen, känner nog igen sig. Jag vet inte när det hände, men plötsligt var det någon som kläckte ur sig den käcka och Linkedin-positiva termen friskfaktor, istället för att prata om det evigt tråkiga och negativt laddade ordet riskfaktor. Genialt!
Plötsligt blev arbetsplatsträffarna så mycket trevligare när man istället fokuserade på de positiva sakerna med arbetsplatsen. Man delar in sig i mindre grupper, förflyttar sig till något grupprum, klassrum eller korridoren. Därefter ska någon föra anteckningar (oftast den som råkar hålla i datorn just den stunden) och sedan blir det återsamling om tjugo minuter för att slutligen diskutera om vad varje grupp diskuterade om.
... med risk att hamna i onåd
Den som vågar yttra sig om annat, det vill säga om riskfaktorerna, hamnar genast i skäms- och bitterhörnan. Där vill ingen vara. Speciellt om man inte vill hamna i onåd hos rektorn eller få stämpeln som den där bittra bakåtsträvaren eller eländiga energitjuven.
Jag förstår inte? Vad är det som har hänt? Varför kan vi inte prata om det som inte funkar? Varför måste vi lägga energi, fokus och tid på det som redan funkar? Det som funkar, funkar. Och det som är bra är bra. Det är ett konstaterande. Ett faktum. Det leder ingen vart. Förutom att man står på samma plats och stampar.
Vi är klara med friskfaktorerna nu. Alla vet redan vad det är. Det är det som gör att man stannar kvar på sin arbetsplats och det är det som gör att man trivs.
Vi måste göra något åt dem
Jag tycker att det är dags att vi går tillbaka till riskfaktorerna. Vi behöver prata om vad som inte funkar, vilka rutiner som brister, varför personalen känner sig frustrerade och utarbetade, om de knappa resurserna, att det skärs ned, att vi har för mycket att göra, att en del elever ständigt uppvisar oönskat beteende och att inga kännbara konsekvenser utdelas, att alla elever inte får det särskilda stöd som de har rätt till, att arbetstiden inte räcker till, att vi inte räcker till och att det vissa dagar känns fruktansvärt jobbigt att kliva in i ett klassrum.
Men det räcker inte med att vi endast pratar om riskfaktorerna. Vi måste också göra något åt dem. Mindre snack och mer verkstad helt enkelt.
LÄS MER:
SKR: ”Skjut regleringarna om arbetstid på framtiden”
”Friskfaktorer gör inget för ett sjukt system”
