Fler möten ger inte högre betyg

Läraryrket är ett mångfacetterat yrke. Det är ett yrke där varje arbetsdag inte är sig lik och den kan sluta hur som helst. Det är också ett yrke som är krävande, stimulerande, glädjande, utmanande och betydelsefullt - allt på samma gång.

För utomstående och för personer som inte arbetar inom skolans värld är föreställningen kring läraryrket ganska enkel och till synes utopisk. En lärare planerar sina lektioner, undervisar, delar ut läxor, rättar och bedömer prov och ibland sitter man i en mysig soffa och dricker kaffe. Detta är i alla fall vad mina elever tror om mitt arbete. 

Det stämmer förstås inte. Jag kan önska att det vore så enkelt, men nej. I läraryrket ingår nämligen också att man ska sitta på många möten. En del möten är långa, en del möten är korta, en del möten är jobbiga, en del är tråkiga och i värsta fall kan några möten kännas meningslösa och tidskrävande. 

Mötestillfällena ökar

Missförstå mig inte nu. Jag tycker självklart att en del möten är viktiga och att skolpersonalen behöver träffas för att diskutera viktiga saker och ta beslut i olika frågor. Men på senare år upplever jag, och många andra lärare som jag har pratat med, att mötestiden och mötestillfällena har ökat. 

Mötena kan ha olika slags syften, karaktär och upplägg. Det kan vara informationsmöten, arbetslagsmöten, ämneslagsmöten, elevhälsomöten, skolutvecklingsmöten, läs- och skrivinsatsmöten, matematikutvecklingsmöten, ämnesutvecklingsmöten och så vidare. I vissa möten kan man till och med dela in mötesdeltagarna i mindre grupper och på så vis skapa egna minimöten. 

I ärlighetens namn tror jag att en del möten faktiskt hade kunnat komprimeras till ett mejl där mötessamordnaren hade kunnat sammanfatta innehållet på skriftlig väg. 

Möten för mötenas skull

Svensk skola har många problem, utmaningar, brister, utvecklingsområden eller förbättringsområden eller vad man nu vill kalla det (kärt barn har många namn). Ett av de problem vi har idag är att lärare sitter i alldeles för många möten. Ibland känns det som att vi har möten bara för mötets skull. Som att vissa personer får skuldkänslor för att man inte träffas tillräckligt ofta och därmed inte är förtjänt av den lönen man har.

Om man nu vill att svensk skola ska vara effektiv, något som makthavarna är plågsamt tydliga med i dessa besparingstider, så måste vi börja se över lärarnas dagliga arbetsschema och eventuellt skära ned på mötestiden. Vår tid på arbetsplatsen är begränsad och därmed väldigt värdefull. Och en lärares primära arbete är faktiskt att lära eleverna en massa saker under den begränsade tid vi har med de knappa förutsättningar som råder.

Att diskutera och synliggöra problem är bra – att lösa dem är ännu bättre

Vi ägnar alldeles för mycket tid åt att sitta i möten och diskutera problemen, synliggöra problemen, belysa problemen och analysera problemen. Det blir förstås bra samtal och bra reflektioner från deltagarna. Och det är oftast där vi hamnar. Bra samtal. Bra reflektioner.

Här kommer en radikal tanke. Tänk om vi minskade på, kanske halverade, mötestiden och istället la den nyvunna tiden på att faktiskt lösa problemen? Har eleverna på skolan låg läsförståelse? Okej, då sätter vi oss ned med de elever som har störst behov och lästränar med dem. Kan inte eleverna multiplikationstabellen? Låt oss då sätta in några lärare som resurser på olika lektioner och intensivträna med de elever som ännu inte har lärt sig. 

Det är dags att vi i skolans värld blir mer lösningsfokuserade. Mindre samtal. Mer handlingskraft. Elevernas resultat höjs inte för att vi sitter i fler möten.

LÄS ÄVEN:

HP Tran: Nej, lärare ska inte vara influencers

HP Tran: ”Vi undervisar mer – eleverna lär sig mindre”

HP Tran: Vi fortbildas – men blir varken klokare eller bättre

Lärarnas önskan: Ge oss en reglerad timplan

Experten svarar: ”Föräldramöten ska rymmas i den reglerade arbetstiden”