Det här är rent slöseri med skolpersonalens tid
Krönika Eleverna lär sig inte att läsa mer för att vi sitter i ett trångt konferensrum och pratar om hur de ska läsa mer. Det är dags att se över systematiska kvalitetsarbetet, skriver HP Tran.
I en svensk skola ingår det idag att man regelbundet arbetar med det så kallade systematiska kvalitetsarbetet (SKA). Vad det innebär, hur det kan se ut och hur det är utformat kan skilja sig avsevärt från skola till skola, kommun till kommun. Enligt Skolverket är syftet med SKA bland annat att man bättre ska synliggöra kvalitet och likvärdighet, vad man gör, varför och vad det leder till.
Tanken från allra första början var säkert god, att varje skola skulle reflektera och diskutera olika framgångsfaktorer, hur man skulle höja resultaten, vad som fungerade bra och mindre bra och så vidare. Men med tiden har SKA kommit att utsättas för en slags viskleken där budskapet och syftet har förvrängts och misstolkats till den grad att ingen riktigt vet hur eller vad SKA faktiskt är idag - eller ens syftet med det.
Hamnar i ett mappsystem i molnet
Det systematiska kvalitetsarbetet har kommit att bli synonymt med långa och tråkiga möten på eftermiddagarna eller på studiedagar där skolpersonal avhandlar en rad frågor. Man pratar om vem som ska leda mötet, man tittar på powerpoints, diskuterar i par, diskuterar i grupp, för anteckningar, pratar om vad som sades i gruppdiskussionen, pratar i helgrupp och för in mötesanteckningarna i ett gemensamt dokument. Allt ska sedan läggas in i ett perfekt mappsystem som ligger någonstans i det underbara molnet.
Man tittar på denna ikoniska bild som alltid visas upp när SKA avhandlas:
Var är vi?
Vart ska vi?
Hur gör vi?
Hur blev det?
Det låter nästan som frågor man ställer sig när man står vilsen i en storstad någonstans i Östeuropa.
Och återigen. Intentionen och syftet var säkert gott, men så som SKA är utformat idag är det inget annat än ett rent slöseri med skolpersonalens dyrbara tid.
Dags att se över detta
Problemet med dagens systematiska kvalitetsarbete är att det alltför ofta sker i konferensrummet istället för i klassrummet. Lärarna sitter i ett syrefattigt grupprum för att prata om problemen, adressera problemen, lokalisera problemen, dokumentera problemen och sedan föra minnesanteckningar om problemen istället för att faktiskt ges tid till att lösa problemen.
Jag påstår inte att det systematiska kvalitetsarbetet är meningslöst eller att det borde upphöra. Däremot tror jag att det är dags för oss att se över upplägget, formatet och syftet med SKA.
Återgå till grunderna
Om vi exempelvis vill att eleverna ska lära sig mer, läsa snabbare, bli bättre på att räkna eller kunna göra kullerbyttor är det dags att vi återgår till grunderna. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ge lärare tid och förutsättningarna att förarbeta, planera, genomföra och efterarbeta sina lektioner.
Eleverna lär sig inte att läsa mer för att vi sitter i ett trångt konferensrum och pratar om hur de ska läsa mer. Eleverna lär sig att läsa mer om vi läser mer i klassrummet och ägnar mer tid åt lästräning.
LÄS MER:
HP Tran: Vi fortbildas – men blir varken klokare eller bättre
HP Tran: Så tystar du pratet om lärares långa ”sommarlov”
