Gissa vad som hände efter min krönika om kafferep med politiker

Ibland är väl livet ändå bra fantastiskt? Jag skrev en krönika om kanelsnurror, kafferep och politiker som satte sig ner och verkligen diskuterade skolfrågor med lärare och ni kan aldrig gissa vad som hände sedan? Jag fick en faktisk inbjudan till självaste utbildningsdepartementet för att diskutera skolfrågor med en politiker!

Visserligen hade varken skolminister Lotta eller utbildningsminister Mats tid för mig men jag fick det nästbästa – en kopp kaffe med Lottas statssekreterare David Lindberg! Döm om min förvåning!

Nej, den tiden fick vi ändra

Det ska inte stickas under stol med att det inledningsvis blev lite tjall på linjen. På inbjudan stod det nämligen att jag var välkommen på torsdag klockan 13. Hur i allsin dar skulle det gå till? Finns det ens någon heltidsarbetande lärare i Svea rike som kan komma ifrån mitt på ljusa dagen?

Jag fick ödmjukt återkomma och meddela att det verkligen inte går för sig. Klockan 13 på torsdagar har ju jag SO med mina åttor. Jag skulle ju gå igenom Sveriges välfärdssystem med både föreläsning och tillhörande uppgift. Då kan jag ju inte sitta och sörpla kaffe med dopp. Omöjligt! Nåväl, det visade sig att Lottas närmaste man David var en flexibel fyr. Vi ombokade mötet till klockan 15.45. 

Ni skulle se rummet! Det var flådiga tavlor på väggarna och mjuka fåtöljer på vackra mattor. Det var inget buller, inga elever som avbröt med en fråga. Kaffet var varmt, ja inte sådär pissljummet som det blir när man ständigt tappar tråden. Och det var i själen fint att språka med David. Han var verkligen hyvens!

Han antecknade febrilt

Han var enormt positivt inställd till mitt förslag om ett lärarråd där politiker kan stöta och blöta förslag innan beslut fattas. Vi var dessutom rörande överens om att detta råd ska bestå av lärare i alla åldrar och från alla hörn av Sverige (”Det är inte bara den som skriker högst som ska höras”, deklarerade jag nyktert med viss självdistans).

Sedan ställde David en vansinnig mängd frågor till mig och till min stora belåtenhet antecknade han febrilt varje ord jag sa. Jag fick drömma stort om minskad administration, utfasad marknadsskola, återinförd usk, bemannade skolbibliotek, mobila team i varje skola och ökad personaltäthet. Jag vågade till och med säga att politiker ska ge sjuttsingen i att detaljstyra vår vardag utan istället ge oss förutsättningar för att göra vårt jobb. Allt nertecknades välvilligt!

Jag tog mig också tid för en längre utläggning om att skolpolitiker måste ut ännu mer i skolans verklighet, inte bara på planerade studiebesök där det bjuds på fika från kondis, rektorn är piffad och eleverna har slätstrukna skjortor dagen till ära. Faktum är att David med eftertryck lovade att besöka mig en sen eftermiddag i november när min jättestora klass är som tröttast. En dos vardagsrealism som heter duga. 

Hoppas han låter boken gå vidare

Innan jag gick överlämnade jag en present. David fick boken “De gränslösa”, skriven av Marcus Larsson och Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans. Den handlar om politikers skolaffärer, lobbyism och ekonomiska särintressen inom välfärden. Den hade han dock redan läst men kanske överlämnar han den till någon kamrat på departementet? Kanske placeras den på bordet i fikarummet så att många kan läsa och begrunda! Lite otäck läsning visserligen men allt i världen är ju inte guld och gröna skogar.

Nog om detta! Jag förlorade mig i den utomordentligt trevliga konversationen och fikade så länge att planeringstiden blev lidande (vi lärare har ju egentligen bara 30 minuter rast!). Men det är ju en dag imorgon också. Och jag ska ju berätta allt om välfärdssystemet för mina åttor.

LÄS ÄVEN:

Regeringslöftet till Maria Wiman efter krönikan: Ett lärarråd