Forskaren: ”Skippa anpassningar för varje elev”

Foto: Eva Lindblad/Peter Gehrman

Många lärare och skolor har svårt att hantera extra anpassningar, visar didaktikprofessor Anders Jönssons forskning.

Anpassningar Lärare som har tjugo individuella anpassningar i en och samma klass.
Andra som planerar tre olika undervisningsupplägg till en lektion.
Elever som isoleras med meningslösa memoreringsuppgifter.
Många lärare och skolor har svårt att hantera extra anpassningar, visar didaktikprofessor Anders Jönssons forskning.

Anna Wahlgren

9 mar 2023

LÄS ÄVEN: Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek”

För några år sedan drev Anders Jönsson och några andra forskare ett projekt som de kallade ”elever på gränsen”, alltså elever som riskerade att bli underkända. Tanken var att studera hur lärarna avgjorde att eleverna befann sig i farozonen.

– Det visade sig emellertid att de lärare som vi träffade visserligen kunde berätta vilka elever det handlade om, men att de inte kunde artikulera hur de visste detta. När vi bad lärarna att visa underlag som tydde på att eleverna var ”på gränsen” så blev det tyst. Lärarna ”visste”, men kunde inte förklara varför, säger Anders Jönsson.

Olika strategier bland lärare

Forskarteamet bytte därför spår och började i stället studera vad lärarna gjorde åt situationen när de upptäckte att en elev riskerade att bli underkänd. Det visade sig att lärarna hade olika strategier för att lösa de extra anpassningarna, vissa mer konstruktiva, andra mer destruktiva.

– Vissa kunde visa matriser med upp till tjugo olika kryss, ”den här eleven ska sitta nära fönstret, och den här ska ha den typen av lappar på bordet”. Hur ska man som lärare under en fyrtio till sextio minuter lång lektion kunna hålla reda på tjugo olika kryss? De lärarna var ofta stressade och negativa till anpassningar.

– Andra lärare hade nivågrupperat klassen och förberedde tre olika spår inför varje lektion. De hade alltså tredubblat sin egen arbetsbörda. Båda strategierna var förstås långsiktigt ohållbara.

Arbetade med olika lösningar

En tredje grupp löste anpassningarna med att låta lågpresterande elever få enklare uppgifter. Det skedde på bekostnad av elevernas motivation och kunskapsutveckling, men också på bekostnad av lärarnas arbetsglädje, eftersom dessa lärare hade ett stort problem med oengagerade elever.

Den fjärde, och mest inpirerande, kategorin tycktes möta eleverna på ett intuitivt sätt, och uppgav att de sällan hade problem med anpassningar, det var bara något som skedde. Grundtanken var att alla elever skulle göra samma slags uppgifter, men att alla kanske inte kommer lika långt.

Forskarna djupintervjuade sammanlagt ett femtiotal skolledare, specialpedagogisk personal och lärare på ett antal skolor.

3 råd till lärare

Skippa enskilda anpassningar för varje elev

Långa listor och nivågrupperingar i klassrummet skapar en för tung arbetsbörda för lärarna. Att individualisera anpassningarna så att varje enskild elev får sin egen lilla anpassning verkar helt enkelt inte vara en framkomlig väg.

Utgå från att alla elever ska ha samma uppgifter

Att ge de lågpresterande eleverna enklare uppgifter så att de hamnar vid sidan av det ordinarie arbetet är inte en framgångsrik metod. Det exkluderar elever och ger dem sämre möjligheter att lära sig. Det slår också tillbaka mot lärarna och klassrumsklimatet.

Inspireras av lärare som lyckas

Titta närmare på de framgångsrika strategier som vissa lärare har, vad kan man lära sig av dem? Forskning visar att lärare hanterar extra anpassningar väldigt olika. Vi behöver hjälpas åt att hitta framgångsrika strategier och stötta de lärare som tycker att detta är svårt.

Anders Jönsson

Yrke: Professor i didaktik med inriktning mot naturvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Forskar om: Bedömning och betygssättning.
Värt att veta: Har behörighet att undervisa från årskurs 4 till forskarutbildningsnivå.

Forskarna kunde se att olika skolor skilde sig åt. Vissa hade långa listor på anpassningar, andra inte. Men vissa skillnader tycktes hänga ihop med läraren, där forskarteamet kunde träffa två ytterligheter på en och samma skola.

Historiskt har man, inom forskningen, knutit ihop god undervisning med personliga egenskaper hos läraren. Men de senaste decennierna har man sett att lärarna kan vara duktiga på att undervisa oberoende av sin personlighet.

– Inom forskningen har man därför fokuserat mer och mer på undervisningsstrategier. Hur läraren agerar snarare vem hen är. Man har försökt identifiera vad de ”duktiga” lärarna gör. Hur agerar de i klassrummet? Där har vi numera en rätt samstämmig bild. Lyhördheten tycks vara viktig, att lyssna in elevernas behov. Det vi kallar relationell kompetens.

Inte peka ut lärare

– Det är inte säkert att läraren kan möta elevens specifika behov, men bara det att hen lyssnar och försöker skapa en relation gör att eleven har lättare att hänga med. Tydliga förväntningar tycks också vara viktigt, så att eleven inte sitter och undrar vad lärarna egentligen vill att de ska göra.

Det handlar inte om att peka ut bra eller dåliga lärare, menar Anders Jönsson. Men om forskarna kan identifiera vad i klassrummet som gör skillnad, då har skolan större förutsättningar att lyckas med extra anpassningar.

– De goda exemplen skulle kunna vara till hjälp för både elever och lärare.

Så hanterades anpassningar

Fyra sätt som lärare och skolor hanterade anpassningarna i Anders Jönssons studie:

Individuella anpassningar

Individuella anpassningar i klassen, ibland på uppmaning av specialpedagogisk personal. Anpassningarna var ofta av praktisk karaktär – var i klassrummet en elev skulle sitta och hur många gånger någon skulle påminnas. De många olika separata anpassningarna ledde till stress bland lärarna.

Flera lektioner i lektionen

Nivågruppering inom klassrummets ram, vissa lärare bedrev tre separata spår med uppgifter av olika svårighetsgrad. Ledde också till stress, både vid planering och genomförande av undervisningen.

Enklare uppgifter

Lågpresterande elever fick andra, mycket enklare, uppgifter än resten av klassen. Arbetssättet hade tydliga negativa konsekvenser, eleverna kände sig utpekade och gavs inte möjlighet att lära sig intressanta och komplexa saker, vilket i sin tur tenderade att skapa omotiverade och utåtagerande elever.

Intuitivt och integrerat

Anpassningarna var en integrerad del av undervisningen. I dessa klasser genomförde alla elever, både låg- och högpresterande, samma uppgifter, men med olika mycket stöd från lärare, klasskamrater, böcker eller andra hjälpmedel. Lärarna upplevde inte att de hade några större problem med oengagerade elever, och såg heller inte anpassningarna som ett problem.