Att undervisa ihop – en nyckel för anpassningar

Få länder har lika mycket specialpedagogik i lärarutbildningen som Sverige”, säger Gunilla Lindqvist, docent och lektor i pedagogik.

Anpassningar Samundervisning kan vara en nyckel när arbetet med extra anpassningar har kört fast, menar Gunilla Lindqvist, som har studerat olika yrkesgrupper i skolan och deras inställning till extra anpassningar.
– Vid utmanande pedagogiska situationer är det smart att bygga en struktur för samundervisning. Men då behövs förstås organisatoriskt stöd från rektor.

Anna Wahlgren

9 mar 2023

LÄS ÄVEN: Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek”

I samband med att de nya direktiven om extra anpassningar kom för snart tio år sedan började Gunilla Lindqvist djupdyka i ämnet.

Hon bedrev verksamhetsnära forskning, och medverkade i en forskningsintervjustudie med såväl lärare och specialpedagoger som skolledare.

– Då var osäkerheten stor. Lärarna tyckte att det var svårt att hinna med att göra anpassningarna under ordinarie undervisningstid och med den kunskap de hade. De tyckte att det hade varit bättre om specialpedagoger och speciallärare, med rätt utbildning och erfarenhet, tog ansvaret.

– Rektorerna och specialpedagogerna, å sin sida, menade att det här var lärarnas uppdrag. Och den här splittringen lever väl kvar än i dag.

Samarbete är nyckelordet

Gunilla Lindqvist och hennes forskarkollegor har analyserat intervjuerna och funderat över hur lärarlagen skulle kunna arbeta. Samarbete tycks vara ett nyckelord, säger hon.

– Vår forskning visar att skolan och sammanhanget spelar roll. En lärargrupp i studien på en liten skola, där man skötte det mesta tillsammans, hade nästan aldrig problem. Inställningen ”Vi löser det här tillsammans” tycks underlätta för lärarna. Detta kallas ibland av forskare för adhocatri, att man arbetar över professionsgränserna.

Paralleller till förskolan

– Man kan dra paralleller till förskolans värld. På förskolorna tänker personalen sällan att ”den här barngruppen är min och den ska jag lyckas med”, utan snarare ”jag jobbar på den här avdelningen och vi delar på ansvaret”.

Gunilla Lindqvist

Yrke: Docent och lektor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala universitet. Är studierektor för forskarutbildningen.
Forskar om: Ledarskaps- och professionsfrågor samt elevers förutsättningar för lärande och inkludering.
Värt att veta: Har jobbat som lärare och specialpedagog i över tjugo år.

I Finland jobbar man mycket med samundervisning, påpekar Gunilla Lindqvist.

– Problemet och situationen är överordnad gränsdragningar mellan yrkesgrupper. Lärare och speciallärare jobbar ofta ihop och lyfter varandras expertkunskaper. Här tror jag att det finns mycket att hämta, men vi behöver mer forskning.

Generellt efterlyser hon mer forskning om anpassningar. För att vara ett så omtvistat område finns det ovanligt lite forskning att luta sig emot när beslut ska fattas.

Splittringen mellan specialpedagogerna och lärarna lever väl kvar än i dag.

Själv har hon tillsammans med kollegor skrivit ett bokkapitel i ämnet ”På spaning efter superläraren”, om extra anpassningar och samtidens höga förväntningar på lärarna.

– Lärarna ska dyrka upp alla dilemman och svårigheter. Tidigare var det mycket fokus på eleven, det var elevens fel om den hamnade i svårigheter, men nu håller det på att bli läraren som har krav från alla olika håll.

Sverige ligger i framkant

Däremot behöver inte lärare vara så oroliga över att de saknar kunskaper i hur man ger extra anpassningar, tycker hon. Gunilla Lindqvist undervisar på lärarutbildningen – där det ingår numera en hel del specialpedagogik.

– Vi som jobbar med lärarutbildningen har under lång tid arbetat för att lärarna ska få mer specialpedagogik i sin utbildning. Det har vi lyckats med. Få länder har lika mycket specialpedagogik i grundutbildningen. Där ligger vi faktiskt i framkant.

3 råd till lärare som vill samarbeta mer

Red ut förväntningar

Om man hela tiden funderar över sina egna gränser, vad man borde göra och inte göra och vad som egentligen ingår i ens lärarroll så tappar man själva kärnan – elevens bästa. Prata med varandra! Vad har ni för förväntningar på varandra? Vilken roll har rektor?

Samsyn och konsensus

Är samsyn och konsensus alltid bra? Eller döljer vi saker då? När vi sitter i grupp för vi ofta konsensussamtal, men utanför mötet är vi ofta frustrerade på varandras yrkesgrupper. Kom ihåg att samsyn inte alltid är av godo. För att utvecklas är det bra med olika ståndpunkter och att utmana varandras ståndpunkter och idéer.

Riv pyramiderna

I ett arbetslag är det viktigt att identifiera varandras kunskaper, att reda ut vem som har ansvar. Vi skapar lätt onödiga gränser, ”försteläraren ska göra det här, biträdande rektor det här”, men gränserna går in i varandra.