Hektiskt och högljutt men kreativt – löser TRR-metoden mattekrisen?

LÄS MER Även matte behöver sociala dimensioner

I klassrummet hörs 17 röster. De bildar en talkör kring entalen och tiotalen: ”10 är 10 + 0, 11 är 10 + 1 …”

Alla lektioner startar med talkören, sedan blir det oftast en inledning i helklass, egna funderingar, arbete i par och så samtal med alla om resultaten. En del lektioner arbetar eleverna individuellt med liknande uppgifter som de gjort i par. Till sist talar de om problemet i helklass.

– Vi kan tillsammans utvidga språket från det enkla ordet ”upp” till ”mer” och avslutningsvis ”ökar”. Eleverna utvecklar sin begreppsförmåga tillsammans, säger lågstadieläraren Elise Pettersson, som här på Pilängskolan i Landskrona arbetat med den omstridda matematikmetoden Tänka, resonera och räkna (TRR) i fem år. 

Läraren måste kunna befinna sig på olika nivåer sam­tidigt för att möta eleverna.

Landskrona är en av fyra kommuner som var med i första omgången av samarbetsprojektet mellan Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM) och Sveriges kommuner och regioner (SKR). Därefter har elva kommuner tillkommit.

Klimatet i klassrummet känns tillåtande.

– Det är bland annat det lärarprofessionen handlar om, att skapa en trygg grupp och se till att sammansättningen av par blir bra. Sedan är det också tredje året de jobbar med TRR i matematiken.

På borden finns lådor med multilink, blå och röda plastkuber som går att foga samman. Ele­verna bygger talen, röda för ental, blå för tiotal.

– Gör nu uppställningen tillsammans i par och skriv till sist vad ni gjort, säger Elise Pettersson, som är noga med att eleverna också delar på jobbet och berättar för varandra vad de gör.

Några börjar med att ta multilinkdelarna och bygga upp uppställningen av talet, några skriver på sina uppställningar. Det experimenteras, och prat och skratt sprider sig.

– Målet är att alla ska våga prata matte och jag återkommer hela tiden till de grundläggande frågorna ”Vad är det du ser?” och ”Hur vet du det?”, säger Elise Pettersson. Alla gillar inte att prata i helklass men kan vara helt trygga att prata i par. Det skapar en annan typ av delaktighet.

Metoden ställer höga krav på läraren, menar Elise Pettersson, och den svåraste utmaningen är att förstå att det inte handlar om att eleverna ska kunna allt utan att de ska förstå mattens grunder och se mönster.

Vad har du själv lärt dig så här långt?

– Jag reflekterar mer över min egen undervisning, jag får ett adrenalinpåslag och känner att jag vill lära mig mer, jag har blivit mer nyfiken.

Några lärare i Landskrona har hoppat av och Elise Pettersson är övertygad om att det inte går att tvinga någon att jobba med metoden.

– Förutsättningarna måste också finnas. Som att jag varje onsdag kan jobba med TRR, antingen i ett kollegialt möte eller med tid för planering.

Håbo kommun har efter två år med TRR-­metoden lämnat forskningsprojektet efter att lärarna varit kritiska. Lågstadieläraren Maritha Hammer anser bland annat att metoden går för fort fram med nya delar varje vecka, har för långa genomgångar samt tar bort lärarens autonomi. Hon menar att TRR-metoden är väldigt svår för många elever, framför allt för elever med npf-­diagnoser samt de som redan tycker att ­matematiken är svår.

– Metoden snarare förstärker deras dåliga självkänsla, säger hon. Det är en så pass komplicerad modell vars material vi lärare behöver göra om för att det ska passa eleverna. Visst har den också fördelar – det är mycket pararbete, arbete med tallinjen och konkreta material. Men det arbetar man ju med ändå.

Att det kan vara svårt att komma i gång håller Ola Helenius med om. Han är professor i ämnesdidaktik med inriktning matematik och en av forskarna bakom metoden.

– Jag vill inte sprida rosenskimmer, och vi utmanar verkligen traditionerna. Men det är kommunerna som tar beslut och de måste ge lärarna stöd. Och kommunerna har agerat väldigt olika, säger han och understryker att läraren måste befinna sig på olika nivåer samtidigt och möta eleverna:

– Sättet att hantera klassen, med målet att diskutera matematik i klassrummet, kräver en viss kunskap och tar extra tid i början. Det kan också kännas nervöst för läraren och eleverna kan ge rejält motstånd i början. Men så är det med alla förändringsprocesser. Du måste bli lite stressad och utmanad för att förändra dig. Men du behöver få stöd.

Nyligen besökte Ola Helenius två olika TRR-klasser i årskurs 2 i Mariestad.

– De hade samma material men helt olika organisation i klassrummen. I det ena satt eleverna i en ring på golvet medan de i den andra satt vid sina bord men gick fram till tavlan och skrev när de ville. Här märktes det att lärarna inkorporerat TRR i sin egen undervisningsstil samtidigt som de följde materialet.

LÄS ÄVEN

Befria skolan från floskler – det är tillit den behöver

Mattelyft när lärarna flyttade ut teorin till verkstaden

Lärare om lektionsstruktur: ”Avgörande stöd för arbetsminnet”