Specialpedagoger lyfter komvux

Kalsonger.

Hur ska det ordet uttalas egentligen? Och var kan jag hitta information om hedersrelaterade frågor, och kan någon hjälpa mig med datorn? Varje dag mellan klockan 11 och 13 finns personal på plats i studieverkstans drop-in på SFI-enheten på Södervärn. Enhetens specialpedagoger, speciallärare, kurator och it-pedagog, som alla ingår i den pedagogiska stödorganisationen, PS, turas om med bemanningen. Under den mest intensiva perioden vid lunch ser de till att vara två för att räcka till.

En av dem som bemannar studieverkstan emellanåt är specialpedagogen Sabina Ahlbäck. Tidigare har hon arbetat många år i grundskolan men ingår sedan tre år tillbaka i PS-teamet på Södervärn. Skillnaden från grundskolan är markant. På SFI finns sammanlagt fem olika rektorer som alla har olika elev- och lärargrupper med olika behov att fokusera på, vilket leder till olika prioriteringsområden.

– Alla dessa har vi i PS att förhålla oss till. I grundskolan jobbar ju alla i samma organisation, här står man i stället utanför, säger hon. Här behöver jag vara mycket mer beskrivande i hur jag uppfattar något, lyssna och välja när jag ska presentera olika tankar. 

Specialläraren Ingrid Iversen håller med och tillägger att det ställs högre krav på både tydlighet i kommunikationen och rutiner:

– Det krävs också mer tålamod. Det kan ta tid att få med alla på båten, vilket är en utmaning. Det är betydligt lättare i mindre sammanhang som i grundskolan.

Vi anställde fler specialpedagoger för att kunna bli mer främjande än åtgärdande.

Annat som Sabina Ahlbäck påpekar skiljer sig på vuxenutbildning jämfört med på grundskolan är att det inte finns samma dokumentationsbörda och heller inte något särskilt stöd att ta hänsyn till. 

– Här har jag även specialpedagogkollegor, vilket jag inte hade på grundskolan, där var jag helt ensam och kunde ibland undra om jag var den enda som tänkte udda. Här har vi möjlighet att dela erfarenheter och växa både tillsammans och som individer.

En annan fördel är att ingen i PS-teamet är knuten till en och samma enhet för alltid, alla tillhör nämligen Malmös gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltning och jobbar för hela komvux. 

– Det innebär att vi kan flyttas dit där behov finns, så oavsett om det blir färre elever här på SFI så har jag min anställning kvar, säger Sabina Ahlbäck.

Komvux i Malmö är en enorm organisation med flera skolbyggnader runt om i ­staden, dessutom har de samarbete med ett flertal externa utbildningsutövare. Alla externa utövare som staden anlitar måste också samarbeta med PS på samma sätt som de interna enheterna. 

Komvux erbjuder studier på SFI, grundskole- och gymnasienivå samt ett antal olika yrkesutbildningar. Till utbildningarna kommer vuxna från både när och fjärran, och de är många. Bara på SFI-enheten finns denna termin cirka 4 500 elever registrerade i studier, och sett till samtliga utbildningar går det att räkna till över 20 000 elever årligen som befinner sig på komvux i kortare eller längre perioder. 

Den pedagogiska stödorganisationen sjösattes sensommaren 2018 med ambitionen att skapa en större likvärdighet där alla elever skulle ha samma tillgång till stöd, ledning och stimulans – och så även på de upphandlade utbildningarna. Lotta Lovén, rektor på Komvux Malmö, berättar att man tidigare hade sju kuratorer i organisationen, jämfört med dagens tre, och att man arbetade väldigt mycket med åtgärdande insatser:

– Vi ville flytta proportionerna och skifta fokus till pedagogiken. Därför anställde vi flera specialpedagoger. Vi ville gå från det åtgärdande arbetet till det främjande och ha själva lär-situationen i fokus.

I PS-teamet på SFI-enheten på Södervärn ingår tre specialpedagoger, en speciallärare, tre bibliotekarier, en kurator och en it-pedagog, och liknande upplägg finns även i den övriga komvux-organisationen i staden. Rektor Lotta Lovén berättar att just it-pedagogernas roll förändrades 2022. Tidigare hade alla arbetat på väldigt olika sätt, men då stramades arbetsbeskrivningen upp, innehållet i rollen blev större och kravprofilen uppgraderades.

Hon berättar vidare att detta med att ha bibliotekarier i PS-teamen är unikt – i alla fall vad hon känner till, och att de utgör en viktig del i maskineriet.

– De har kompetenser som överlappar de övriga inblandade. De har per se ett främjande arbete. De hjälper inte bara till med litteratur utan undervisar även i hur man söker och värderar information och hur man förhåller sig till källor. Det är viktigt att ta vara på deras kompetens och samtidigt bredda gemene mans syn på vad bibliotekarierna kan bistå med. 

Med den pedagogiska stödorganisationen har komvux-verksamheten fått möjlighet att organiseras på bästa sätt för att uppfylla det som poängteras i läroplanen.

– Att främja elevers utveckling och lärande, säger Lotta Lovén och tillägger att PS-upplägget dock fick ett blandat mottagande när det först presenterades.

När ledningen berättade om bakgrunden, att man hädanefter skulle arbeta mer främjande, var det något som visserligen var lätt för alla att köpa, men när det verkliga arbetet drog i gång blev det svårare.

– Det fanns bland annat en oro för att få fler specialpedagoger och vad det skulle innebära. Men det hela har successivt blivit bättre, vi har gått från motvind till medvind. Man måste låta folk erfara att det här inte innebär att det tar tid utan att det ger tid.

Specialläraren Ingrid Iversen tycker att det fungerar bra. Hon tillbringar mycket av sin tid ute i klassrummen för att hjälpa lärare med olika övningar de kan testa, exempelvis när det gäller grundläggande skriv- och läsutveckling. Ingrid testar även eleverna både före och efter insatserna.

– Men alla försöker vi verka så mycket som möjligt på gruppnivå i stället för på individuell nivå.

Mestadels är hon på plats på SFI, men hon arbetar även gentemot E2C Second Chance, som är en utbildning för unga som inte avslutat grundskolan eller gymnasiet. Hon är även kopplad till Iris, en skola för romer.

– För mig som individ betyder det här att jag fortsätter att utvecklas i min roll och får nya spännande uppdrag. Det ställs höga krav och man måste vara flexibel när man går in och ut i olika verksamheter men det är också väldigt roligt, säger Ingrid Iversen. 

Sabina Ahlbäck tillbringar inte sina dagar ute i klassrummen som Ingrid, i stället ägnar hon mycket tid åt det special­pedagogiska arbetet – bland annat genom att delta i arbetslagens pedagogiska diskussioner. Men även för Sabina krävs en stor dos flexibilitet.

– Ja det sker ständiga förändringar, grupper som upplöses och lärare som flyttar på sig. Det blir så eftersom vi har kontinuerligt intag och det kan komma nya elever varje vecka. Det är något man får lära sig att hantera. Det är spännande att arbeta med vuxna och lärande, och jag tycker att det är väldigt roligt att gå till jobbet.

Att arbeta tillsamman med andra professioner är också något hon uppskattar.

– Det leder till bättre kunskap om både utmaningar och framgångsfaktorer. Det är också roligt att få tänka utanför boxen. Även om det tar tid att genomföra saker får jag energi av att hitta lösningar med de andra här.

Ingrid och Sabina berättar att PS-teamet har återkommande träffar, även hela dagar, och att de även har tillgång till handledning av en psykolog fyra gånger per termin där de får stöttning i sina yrkesroller. Något de upplever som ”oerhört lyxigt”. 

Är då PS-organisationen på komvux i Malmö färdig och komplett? Nej, det finns fortfarande utmaningar, påpekar Lotta Lovén.

– Bland annat behöver vi fundera på hur den digitala undervisningen kan utvecklas, säger hon. AI, och hur allt ställs på ända med det, är en annan sak att förhålla sig till. Det är en utmaning, men vi är väl rustade. Vi behöver även bli bättre på det tvärprofessionella och hur vi kan använda det för verksamhetens bästa. 

Avslutningsvis ger Lotta Lovén några råd till dem som eventuellt vill göra en liknande satsning och införa en pedagogisk stödorganisation.

– Det gäller att först ha en klar och tydlig bild av hur och varför, och kommunicera det till medarbetare på bästa sätt. Sedan gäller det att hålla i och hålla ut.

LÄS ÄVEN

Mer hands-on som spec i resursskolan

Så stöttas barn med trauma

Eva Augustsson: ”Till alla oss som inte räcker till”