Körling om Pisa-raset: Skapar ett helvetesgap att inte kunna läsa

Eleven i årskurs fem rekommenderar mig att läsa Pinocchio av Carlo Collodi. Den är så bra säger eleven och berättar att boken handlar om något som gäller oavsett tid. Jag lyssnar noga. Jag frågar hur eleven hittade boken. Eleven hittade den eftersom elevens lärare berättat om den och att boken fanns på skolans bibliotek. Jag frågar vilken version eleven läste och får veta att eleven läste den längre versionen, den som låg nära originalet. Jag bestämmer mig för att läsa den. Det är en sann läsupplevelse. Språket är lekfullt, välfyllt och intresseväckande. Boken hör också samman med vår tid med de lögner vi prackar på folk och det intresset vi vill väcka för de avvägar som hänsynslöst utnyttjar och försvårar våra möjligheter att utvecklas. Det görs två filmer av Pinocchio. Berättelsen är aktuell på flera sätt.

Läser minst fem timmar i veckan i skolan

Eleven jag samtalar med går i en skola i en annan del av världen. Där avsätter man tid för eleverna att läsa. De läser minst fem timmar i veckan i skolan. Den tiden kallas bibliotekstid – en rubrik som berättar att det handlar om att läsa och om att få läsa. Lärarens roll under denna tid är att delta i läsningen, fråga om böckerna, visa vägen till något eleven kanske inte känner till men också att i enskildhet lyssna på hur eleven läser. Allt detta i en respektfull lågmäldhet som inte hindrar eleverna att koncentrera sig för att uppnå den djupa kontakten med texten och det den förmedlar. Eleven uttrycker också hur viktigt det är att komma i kontakt med de böcker som utgör källor till det förenklade. Jag häpnar över insikterna eleven formulerar.

Skillnaderna mellan de som läser och de som inte läser är stor. Den kan liknas vid det helvetesgap som Ronja och Birk möter i boken om Ronja Rövardotter. Jag minns den tioåriga elev som beskrev att läsandet påverkade elevens sätt att tala och formulera sig. ”Mitt språk är som en planta och med läsningen växer det så att det även gör något med mitt talade språk.” Välformulerat och nyanserat. Samma vecka som jag intervjuar denna elev samtalar jag med en förtvivlad elev i årskurs åtta. Han kan inte läsa. Han vet att det är ute med honom. Vad kan han göra? Hur kan han få lära sig att läsa? Är det redan försent? Hans språkliga förmåga brister men inte hans vilja. Han vill lära sig. Han vill vidare i livet. Han drömmer om att kunna försörja sig. När jag lyssnar på hur högstadieelever läser ser jag att de tappar ordens ändelser. Det berättar att jag måste undervisa mer om språkets uppbyggnad och återkoppla till fonologin och det mysterium som gör att vi kan se bokstäver och skapa ljud.

Behöver kämpa dagligen

Jag brukar tänka att om jag vill förändra världen ska jag se till att mina elever kan läsa. Jag vill förändra världen. Ge eleverna det språk de behöver för att delta, medverka och påverka. Att lära sig att läsa är en av demokratins grundförutsättningar. När Pisa nu verkligen visar på siffror som lutar nedåt måste vi kraftsamla. Vi behöver dagligen kämpa mot social orättvisa och minska klyftorna i klassrummen. Det större arbetet handlar om att ge de barn och unga som är längst ifrån bokhyllorna en möjlighet att närma sig dem och bana väg för att boken också har något att säga dem. Den vägen börjar där vi är, där vi möter barn och unga och där vi har uppgiften att se till att det mest fundamentala för en god skolgång inte blir ett stuprör. När läsförmågan väl finns är en bok som Pinocchio inte en tegelsten utan en läsupplevelse och en möjlighet till gemenskap med både det historiska och det samtida men även det samtal man kan ha med andra om det man har läst. Vi behöver därför dagligen samtala om det läsande som äger rum på skolan och den läsundervisning vi behöver utveckla och ge.

Anne-Marie Körling är lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

Körling: Jag tyckte om ordet lust tills jag förstod hur föräldrar tolkar det

Körling: Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare

Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?

Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten

Körling: Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt