Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?

Jag får en del mejl. De innehåller ofta frågor. Lärare som vill veta. Rektorer likaså. Nu har jag fått flera frågor om vad man ska läsa i dessa dystertider. Både barn och vuxna oroar sig för krigen, våldet och att barn skjuts och dödas. Sen är det ekonomin. Allt blir dyrare. Det är sannerligen inte lätt att veta hur man ska göra. Att läsa högt är något som bidrar till känslor av gemenskap. Precis där vi är lyssnar vi till något som berättas för oss. Man ska inte underskatta den gemenskap som uppstår precis där vi är. Den gemenskapen behöver vi få uppleva. Därför behöver vi högläsa.

Kanske vi ska läsa sagor tänker jag ibland. Inte för att fly utan för att hoppa ner i underlandet. Sagor är inte frånvända utan mer spegelvända. Vi ser och förstår på ett annat sätt. Sagorna följer ett mönster. Man har det bra. Sen har man det inte så bra. Man måste ut i världen och lösa problem. Till sin hjälp har man tre obegripliga saker i en korg. På vägen kommer man få hjälp tre gånger. Kanske av en liten mus, en vilsen räv och en örn. De kommer att ge råd. Man måste växa under sagans gång. Bli en bättre människa. Minnas sina hjälpare. Ofta ska man som ensam och liten överträffa det stora och väldigt hemska. Inte sällan ska man rädda någon ur ett tillstånd eller från en plats. Sen slutar allting bra. Detta sista är kanske något frånvänt men det andra är väl behövligt i en tid som skriker av smärta? Vi behöver varandra. Vi behöver få tänka ut lösningar och vi behöver bli bättre på att lyssna. Vi behöver vårt mod trots att vi är rädda.

”Läser vi ens sagor idag?”

Sagan låter den som är minst möta den som är störst. Sagorna är gemensamma också med historien och med framtiden. Berättade genom år och åter år. Mormor läste Rödluvan och jag läste den för mina barn och mina barn … läser vi ens sagor idag? Sagan låter oss växa som människor. Selma Lagerlöf använder sagans mönster då hon förvandlar den skoltrötte och allmänt stökige Nils Holgersson till en liten tomte. Han behöver lära sig respektera det levande för att bli människa igen. Lagerlöf ger Nils ett annat perspektiv. Det från fågelryggen. Han kan förstå djurens läten. Han utvecklar en lyhördhet. Det blir ordning och reda på pojken. Tänka sig.

Uppväxt på sagor tänker jag alltid att det finns en annan lösning och att hjälp finns där jag minst anar det. Tretalet är ett sätt att tänka men också ett sätt att leva. Det har hjälpt mig många gånger. Tänk igen, tänk igen och tänk igen. Det gör sagan så hoppfull.

Ja, så tänker jag när en rektor frågar mig om vad man ska läsa för barnen idag. De ska naturligtvis få kunskap om vad som sker i världen. Historia och samhällskunskap bidrar till just det. Men det vi gör för att skapa känslor av gemenskap och hopp kan handla om att läsa om något som kanske inte alls tycks höra ihop med det som sker. Vi tar helt enkelt och hoppar ner i ett underland och läser så det står härliga till. Det är inte frånvänt. Det är bara ett annat sätt att tackla världen. 

Anne-Marie Körling är lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

Körling: Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt

Körling: Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord

Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten

Körling: Att banna en bok är att banna ett barn

Körling: Min förvåning får eleven att lysa av iver

Körling: Vi måste väcka liv i lärares nedtystade kompetens

Körling: Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”