Körling: Skolverkets listor är här – låt oss läsa i skolan nu

Nu är de här, de där läslistorna det talats så mycket om. Jag skrev ut dem genast. Skrivaren gick varm och pappret tog slut och behövdes fyllas på. Det blev en rejäl hög med papper att läsa men sidorna föreföll mig läsvänliga eftersom det var luftiga avstånd mellan de föreslagna titlarna. Den där luftigheten gillar jag. Där kan jag skriva in en bok jag själv saknar och så väldigt gärna vill ska finnas med. Där kan jag också skriva in en författare jag tycker har fallit vid sidan av. Jag får skriva in böcker mellan raderna. Se listorna som ett upprop: De här böckerna finns! Läs dem!

Men kära nån så okritisk du förefaller kan någon säga. Har du ingen kritisk fundering alls? Läslistorna är inte att betrakta som en kanon, utan mer som förslag. Ett förslag som ger oss en ordentlig röd tråd av litteratur och poesi som sträcker sig från förskola till gymnasium. Visst blir jag lycklig när jag ser att ”Kappan av Gogol” finns med. Den kappan har värmt många författarskap. ”Veras krig” är en bok jag hade efterlyst och själv lagt till om den inte varit med. ”Veras krig” utspelar sig en gång i tiden men kan vägleda oss i hur man på olika sätt kan skydda sig om kriget kommer. När jag högläste den för mina elever i årskurs fyra tyckte de att boken var så bra eftersom den utbildade dem hur man kunde göra om det blev krig.

Listorna inbjuder till att bredda med fler böcker och andra författare. Mer läsning och fler böcker. Det är ett förslag till vad vi kan läsa i skolan. Jag tycker att vi ska ta oss an uppdraget och skapa ett läsande liv av listorna. Jag väljer hellre att göra något åt dilemmat att läsningen minskar än att kritisera listor i försök att göra något åt det hela. Det är redan så många som vänt och vridit på innehållet i listorna och jag tänker att de har gjort det bästa av det omöjliga.

Får inte begränsa elevernas egna val

Listorna får däremot inte begränsa elevernas självständiga val av böcker. Jag arbetar nu som skolbibliotekarie och ser hur mycket det finns att läsa och den mångfald som erbjuds elever som får besöka biblioteket. Eleverna lånar en del av de böcker som finns på listorna men de lånar också sådant som inte finns där. De har sina favoriter. De kastar sig läshungriga över varenda bok i serien ”Dagbok för alla mina fans”. Varenda bok i serien är mer eller mindre sönderläst. Jag har därför läst några i serien och kan förstå att eleverna älskar dem. Precis som de älskar Tobias Gard och hans läskiga berättelser. Så pass mycket att en elev ville skriva till författaren och föreslå att han skulle skriva längre böcker eftersom han gärna skulle vilja läsa mer och längre. Den där viljan om längre böcker, flera sidor att läsa skulle ge högskolornas lärare en viss förtröstan om framtida studenter. De behöver studenter som både kan och vill läsa fler sidor än fem och som inte suckar över böckerna utan läser för att både lära och tänka. 

De här listorna som vi nu får behöver vår uppriktiga nyfikenhet för att kunna förverkligas. Det blir bara listor om vi inte vi lärare gör något av dem. Men det går inte om skolan inte ser till att eleverna både kan läsa och får läsa. Mer tid till läsningen helt enkelt. En lista med förslag på böcker fixar inte läskrisen. Det är sant. Ingenting händer med en lista över böcker om den inte förverkligas i skolan.  

Ingenting händer med en lista över böcker om den inte förverkligas i skolan.

En sak som kan oroa mig är hur man som lärare kommer att se på elevernas självständiga val av böcker. Att man feltolkar dem och tror att barnen inte ska läsa det de själva väljer att läsa. Elevernas val av böcker måste fortsatt få vara deras. Och kanske tänker jag på faktaböckerna. Det är många elever som inget hellre vill än att förkovra sig i fakta och information. De vill veta allt om fladdermöss, periodiska systemet och läsa berättelser om hur man överlever katastrofer och andra fasor.

Glöm inte faktaböckerna!

Trots att faktaböckerna inte finns med på listorna har faktaböckerna en självklar plats i skolan. Vi får inte, kan inte och ska inte säga nej till den elev som väljer att läsa faktaböcker. Faktaböckerna gagnar faktakunskaperna och främjar den nödvändiga vetgirigheten. Jag tänker på eleven som helst av allt lånade faktaböcker eftersom han ville bli både forskare och uppfinnare. Han tittade förvånat på mig då jag undrade vad han skulle uppfinna. Det kunde han ju inte veta förrän han hade forskat. När han forskat skulle han upptäcka att något behövdes. Först då kunde han börja uppfinna.  Han, nästan 10 år gammal, föreföll nöjd med det han skulle åstadkomma. Jag såg med värme på de tre faktaböckerna han nu valt att låna. 

Precis som litteraturen ger oss andra sätt att tänka på eller låter oss känna det vi känner måste vetgirigheten få sitt.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan

Körling: Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson

Körling: Låt oss aldrig bli för vuxna för barnböcker

Körling: Det som inte kan sägas måste gå att läsas

Körling: Det gör fysiskt ont i mig när elever inte får läsa det de vill läsa