Körling: Så kan skolan möta barnens oro för krig
Krönika Frågorna kommer att ställas där om skolan vågar möta barnens tankegångar och deras känslor. Om inte hänvisas barnen till den rädsla de kan känna och tvingas leva med, skriver Anne-Marie Körling.
”Det är så läskigt att jag kräks. Så rädd är jag.”
Reaktionerna hos eleverna varierar. Ska det bli krig nu? När kommer kriget? Ska mina föräldrar ut i kriget? Är det bra att bo i en huvudstad? Kan man skydda sig någonstans? Mest rädd är jag att mina föräldrar ska försvinna ut i kriget.
När jag var i samma ålder gick ett rykte om att en komet skulle krossa jorden. Det skulle ske en onsdag och man trodde runt klockan två på eftermiddagen. Jag kunde inte sova. Jag var så in i märgen rädd för den kommande katastrofen. Det oroade mig allra mest var att människor runt omkring mig tycktes obekymrade. De levde på i godan ro. Man talade inte om den där kometen. Därför kunde jag inte fråga någon utan fantisera och låta katastrofen bli alldeles för stor. Fantasin hade inga gränser. Den förstorade det hemska. Nätterna var oroliga. Skräcken olidlig. Men när dagen kom och klockan passerade två hade inget hänt. Mamma kom hem från arbetet precis som allt var som vanligt. Då först vågade jag fråga henne om kometen. Då först vågade jag berätta hur rädd jag var. Då först kunde jag få veta det jag behövde veta då jag var tyst i min ensamhet.
Rädslan uppslukade mig inifrån
Nyheten om att Sverige kan komma att hamna i krig når och nådde naturligtvis också barnen. De som levt i fred och fram till den här dagen inte tänkt att ett krig skulle komma till Sverige. De barn som sett bilder från krig i andra länder har aldrig tänkt tanken att detta skulle kunna utspela sig i Sverige. Nu plötsligt är det annorlunda. Det är skrämmande och främmande. Krig är ett stort ord och ett kraftfullt sådant. Krigets handlingar vedervärdiga.
Skolan är en plats för samtalet men också kunskaperna. Klassrummets vardaglighet och likaså en återkommande mötesplats kan stabilisera oron med kunskaper, saklighet och noggrann källkritik. De barn som kan sin geografi, landets historia, krigens härjningar och som uppdaterar sig genom att fråga upplever sig mindre rädda. Skolan är en del av samhällsutvecklingen och de som sker i samhället uppstår också i skolan. Frågorna kommer att ställas där om skolan vågar möta barnens tankegångar och deras känslor. Om inte hänvisas barnen till den rädsla de kan känna och tvingas leva med. Det blir som då jag var barn. Rädslan inom mig var som den komet jag var rädd för. Den uppslukade mig inifrån. Kometen hade redan träffat mig. Inom mig levde den rövare och ställde till det.
Anne-Marie Körling är lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.
LÄS ÄVEN
Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”
Körling: Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?
Körling: Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten
