Körling: Nu är nyfikenheten viktigare än förra läsårets dystra resultat
Krönika Skolan är en plats för gemenskap, tillhörighet och lärande. Siffrorna är krassa. De väcker inte den viktiga nyfikenheten, medkänslan eller handlingskraften. Det som behövs för att göra skillnad, skriver Anne-Marie Körling.
Nu börjar det. Skolorna fylls av lärare, fritidspedagoger, kuratorer och resurser. Förra årets resultat visas fram, ska diskuteras, ventileras och åtgärdas. ”Vi måste bli bättre” helt enkelt. Dysterheten lägger sig som ett ok över de som förra läsåret arbetade för att ge eleverna det de skulle få. I läraren väcks den gnagande känslan ”jag är inte tillräckligt bra”. Om bara några få dagar möter vi dagens barn och ska ge dem det skolan ger. Inte ska vi tvivla på det vi arbetar för?
Siffror handlar om resultat. Det mätbara. Mycket i skolan är inte mätbart. Trots det så påverkar det som inte är mätbart det som senare går att mäta. Känslan av att tillhöra ett lärarkollegium bör inte underskattas. En sådan känsla av tillhörighet bidrar till att eleverna får känna att de tillhör en klass. Skolan är en plats för gemenskap, tillhörighet och lärande. Siffrorna är krassa. De väcker inte den viktiga nyfikenheten, medkänslan eller handlingskraften. Det som behövs för att göra skillnad. I en skola ska nyfikenheten väckas, medkänslan kännas och handlingskraften verka. När vi blir nyfikna väcks vår möjlighet att sätta oss in i ett annat perspektiv. En rektor kan fundera över hur det är att vara lärare på skolan, en lärare kan fundera över hur det är att vara elev på samma skola. Vi görs nyfikna genom de frågor vi möter och de frågor vi ställer.
När vi förstår kommer handlingskraften
Marta Nussbaum (2022) lyfter i sin bok ”Rättvisa åt djuren” hur nyfikenhet skapar medkänsla. Vår nyfikenhet gör något med oss, vi ser något som får oss att tänka, vi upptäcker att det vi trodde inte stämde, vi behöver tänka i andra banor. Nyfikenheten gör oss känsliga för hur det är för den andre eftersom nyfikenhet kan främja medkänslan. Nyfikenheten gör att vi är beredda att sätta oss in i den andres perspektiv. När vi får syn på, förstår och känner kommer handlingskraften, det vill säga den kraft som förändringen behöver. Om det är så att barn och unga läser mindre är det en fråga för uppstarten. Hur ska vi handla annorlunda? Vilken forskning ska vi läsa in oss på? Vad ser vi i våra klassrum? Läser barnen? Hur känns det att inte hänga med i skolans obligatoriska läromedel? Vad vet vi? Vad känner vi för det vi upptäckt? Vad behöver vi göra? Vi lutar oss framåt, riktar oss mot det kommande läsåret. Det kommande.
Att medvetandegöra handling behöver utrymme
Eleven i årskurs åtta gör inte uppgiften. Det kan se ut som han valt att ingenting göra. Men om vi är nyfikna på vad det är han tänker och funderar på kommer vi att komma ett steg närmare. När han berättar kommer vi att känna med honom. Han kan helt enkelt inte göra uppgiften. Den gör honom ledsen trots att läraren tänkte att det här kommer eleverna att kunna skriva om. Om du har en miljon – vad skulle du göra då? I samtalet berättar eleven utlämnande att familjen inte har pengar, pappan jobbar dubbelt och … eleven tystnar. Genom att fråga, komma nära och förstå kan vi handla på andra sätt och ge en annan uppgift som möjliggör delaktighet. Tänk om vi kunde få samtala om det vi möter i vårt arbete i skolan, bli nyfikna på kollegornas tankar och görande och diskutera när vi gjorde på ett annat sätt. Att medvetandegöra handling behöver utrymme i skolan.
Det finns så mycket som borde väcka vår nyfikenhet, vår medkänsla och vår handlingskraft. Skolåret har börjat för lärarna. Läsåret börjar snart för eleverna. Exempelvis kunde frågorna som rör elevernas läsförmåga och bristande intresse för att läsa göra oss mer nyfikna än konstaterande. Låt oss nyfiket undra om boken som fängslar eleven och med samma nyfikenhet närma oss den som ännu inte har fått en läsupplevelse. Hur kan vi tänka, känna och handla? Vi måste få tillgång till den där handlingskraften som kommer ur och genom kollegiet. Så här ska det inte behöva vara. Hur kan vi handla, känna och tänka? Skolans upptakt.
Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.
LÄS ÄVEN
Körling: Plötsligt behöver eleven den där dikten jag läste för längesen
Körling: En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Körling: Därför fortsätter jag envist hälsa på alla elever jag möter
