Körling: Fler borde ha min mammas tillit till lärare

25 sep 2024

Krönika Lärare behöver bemötas av nyfikenhet, värme och respekt. Men hur är det ställt med tilliten till lärarnas arbete? Det frågar sig Anne-Marie Körling.

Långt innan skolan förvandlades till en studsboll mellan tyckande och politik skrev Bodil Malmsten (DN 20 september 1992) att samhällets institutioner inte bara behövde personal och resurser utan också medborgarnas omsorg och tillit. Några år senare blev jag lärare och fick börja försvara mitt yrkesval.

En bild av skolan trummades in och som under många år naggat ordentligt på både läraryrkets status och på vad lärare kan. Skolan tycks inte ha några egna ben att stå på utan måste räddas av skyndsamma insatser som genast ska ge utslag på elevernas kunskapsresultat. Sällan lyssnar man på de berättelser som förklarar varför lärare är just lärare och förefaller att trivas med det. Jag saknar den där tilliten Bodil Malmsten frågade efter.

Tillit handlar om trovärdighet och goda avsikter vilka dagligen prövas i samspelet mellan lärare och elever. I sin bok ”Undervisningens ABC” (2023) skriver professor Jonas Aspelin ett kapitel om tillit. Tilliten främjas bland annat av att kommunikationen mellan lärare och elever är entusiastisk, varm och respektfull. Tillitens motsats är misstro. En elev som förlorat tilliten kommer att visa det. Lärare måste därför reparera så att tilliten återigen infinner sig. Det ska gå att lita på skolan. Men hur är det ställt med tilliten till lärarnas arbete? Om lärare ska kunna bygga klassrumsgemenskap måste också lärare visas tilltro.

I klassrummet byggs en annan bild av skolan

Lärare behöver bemötas av nyfikenhet, värme och respekt. Ett akademiskt förhållningssätt kommer med nyfikenhet, frågeställningar och gemensamma undersökningar. Det betyder att lärare inkluderas och kan bli de aktörer som de självklart ska vara. Lärare är inte i trängande behov av fortbildning för att i hast ta ut en ny kurs och i den röran också skyndsamt mäta insatsen som ska synas i elevernas kunskapsresultat.

En lärare har sex till sju lektioner om dagen, samtliga planerade, och vet vad de ska undervisa om. En lärare skulle aldrig stå ut om varje dag innebar sju misslyckade lektioner. Men de står ut, de till och med trivs, och allra bäst om de får undervisa eleverna och vara i klassrummet. I klassrummen händer det dagligen saker som borde kunna framkalla en annan bild av skolan, stärka lärarna och uppmuntra eleverna.

Det krävs att vi inte faller in i den envisa negativa trallen utan gör lite som min mamma. Hon litade orubbligt på skolan och vad den kunde ge mig. Även då jag kom hem, ilsken som ett bi, ledsen så att tårarna sprutade, och skrek att ”jag fattar noll, matematikläraren är urdålig på att lära ut” så lyssnade mamma med ett halvt öra. Hon svarade med den välbehövliga svalka mitt utbrott behövde: ”Nästa vecka kan du det läraren visar och då tycker du om läraren igen.”

Den tilliten kom också att bli min.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.