Körling: Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare

Barnen är fem, sju och nio år gamla. Jag slår mig ner hos dem medan pappan lagar middag. Jag ställer en fråga till dem alle­sammans. Jag vill höra hur de tänker.

”Om du står på månen, ser du upp eller ner på jorden då?”

Från spisen hörs pappan fabulera om rymden och om månlandningen och lite ditt och datt. Det är ett tag sedan han gick i skolan. Rymden är liksom inte hans grej. Nioåringen förklarar hela solsystemet, Vintergatan och planeternas ordning och lägger till att Pluto inte längre räknas eftersom Pluto inte längre är en planet. Pappan vänder sig mot mig. Det går inte att ta miste på hans stolthet. Han säger att barn lär sig så mycket på nätet nuförtiden. Inte visste han att barnet kunde allt detta.

Jag hör hur jag med en aning vass skärpa säger att hans barn går i skolan, att detta är ett skolinnehåll och att hans barn nu kan det som skulle bli barnets kunskaper.

Nätet? Jag tänker inte på nätet. Jag tänker på läraren som planerat undervisning och innehåll så att eleverna får möta, lära och utveckla sina kunskaper. Jag hör hur jag med en aning vass skärpa säger att hans barn går i skolan, att detta är ett skolinnehåll och att hans barn nu kan det som skulle bli barnets kunskaper. Pappan stannar till vid stekpannan. Han säger att han inte tänker så. Det handlar så mycket om ordningen och att de sköter sig, ursäktar han sig. Inte så mycket om vad barnen lär sig i skolan. Jag tänker på läraren. Jag tänker på lärarens viktiga ­arbete, den att skapa innehåll och ge eleverna ingångar till både ämne och språk. Detta viktiga arbete hålls i dunkel och förblir dolt eftersom lärare saknar språk för att tala om det de gör och det de kan.

Har berövats möjligheten att tänka

När jag frågar om undervisningens betydelse och lärarens arbete förefaller det besvära läraren eftersom läraren inte vill skryta. Jag ser inget skryt. Jag ser en profession där tanke och handling blir elevernas möjligheter att lära.

I skolan skyndar sig läraren att genomföra de uppdrag läraren har, följa de mallar som serveras för att sedan drunkna i papper att fylla i.

Lärare är också akademiker. Där en lärare söker lösningar, där ställer akademikern frågor och drivs av nyfikenhet att undersöka. I skolan har läraren sedan länge berövats möjligheten att tänka och reflektera.

I skolan skyndar sig läraren att genomföra de uppdrag läraren har, följa de mallar som serveras för att sedan drunkna i papper att fylla i. Den viktiga undervisningen hamnar i skymundan. Den är liksom inte på tapeten trots att det är där den ska vara. Det är läraren jag vill samtala med efter att ha lyssnat till pojken som, trots sin korta tid i Sverige, talar så god svenska och som siktar mot universitetet. Dit vill han. Dit ska han. Jag vill veta mer om lärarens arbete och hur läraren ser på det läraren gör. Vi behöver få tillgång till våra berättelser, beskriva vårt arbete och det utan att få det bedömt eller för den delen ifråga­satt. En lärare kan berätta hur, vad, när och varför. Det är allt annat än skryt.

Anne-Marie Körling är lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?

Körling: Vi måste väcka liv i lärares nedtystade kompetens

Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”