Körling: Det gör fysiskt ont i mig när elever inte får läsa det de vill läsa

Det är ett vida problem detta med att inte läsa. Också Finland kämpar med att allt fler läser allt mindre. Att inte läsa påverkar här och nu. Och att inte kunna eller vilja läsa påverkar framtiden. Det krävs insatser. Insatser som på ett djuplodat sätt tar sig an förutsättningarna för läsandet. Dessa ska genomsyra skolans vardag. Skolan ska vara och är en plats att läsa på.

Den stora förändringen börjar i det lilla. Som lärare måste jag veta vad det innebär att högläsa, undervisa och vad det innebär när eleverna på egen hand väljer böcker att läsa. Det gör fysiskt ont i mig när jag hör hur elever inte får läsa det de vill läsa. En elev berättar att eleven älskar att läsa om fakta men när eleven lånar böcker med fakta blir eleven tillsagd att dessa böcker inte räknas till vad eleven får läsa i skolan. En annan elev berövas böckerna som eleven läst in sig i och som i en serie av flera känns trygga och välbekanta men får veta att de inte räknas som åldersadekvat läsning och läsaren känner sig både förminskad och missförstådd. Det är så att vi skriver in oss i böckerna vi läser, ger innehållet den färg vi väljer och de känslor vi känner. Att kritisera en bok är att kritisera läsaren. Det främjar inte läsandet. Eleven vars böcker togs bort har sedan dess inte läst en bok. ”Ville”, svarar eleven på frågan om hen vill läsa något? Det blev problem med läsandet i skolan eftersom pojken inte fick läsa det han ville så ville han inte heller läsa det läraren ansåg att han skulle läsa.

”Den läsningen bör vara fri”

När eleverna lånar böcker i skolans bibliotek är det för att främja den egna lusten att läsa. Den läsningen bör vara fri och självständig. Skolbiblioteket låter eleverna hitta böcker de vill läsa och utmanar också eleverna att läsa det de ännu inte känner till. Väl i klassrummet får det inte bli en konflikt kring boken. Boken kan och bör väcka nyfikenhet hos lärare och klasskompisar. Det är så läsningen främjas. Undervisningen ska i sin tur visa på annat, ge annan litteratur och utmana läsningen med andra sätt att berätta och beskriva. Mångfalden kommer genom undervisningen. Den andra litteraturen, den inom räckhåll, återfinns i högläsningen.

”Jag läser inte för jag får inte läsa det jag vill”, säger en elev. Det är som det satt sig en hackspett på elevens små axlar. Hackspetten påminner eleven om att eleven inte läser på det sätt eleven ska och inte läser det eleven bör. Pickandet lockar inte eleven in i böckerna. En elev uttrycker att om vi vill att elever ska läsa måste vi visa det. I min bok ”Ovan trädtopparna” beskriver en elev hur läsandet i skolan skulle kunna vara:

”Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag man ska låta ungdomar läsa och det ska vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om. Vi borde få läsa på många olika sätt i skolan, läsa ljudböcker, vanliga böcker, faktaböcker och fantasiböcker.”

Jag tänker att vägen till att vilja läsa handlar om att upptäcka att boken väcker nyfikenhet, frågor och att den bidrar till att vi lär känna varandra som lärare och elev. Det handlar mindre om att bedöma utan mer om att visa förståelse för att det vi läser handlar om att vi är intresserade av något om mindre om att komma undan med att läsa.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: Föräldrar ska inte träda in som lärare

Körling: Schemalägg en lästimme varje skoldag!

Körling: Nej, läsningen i skolan kan inte skjutas åt sidan

Körling: Så drabbar stressen i skolan både elever och lärare