Körling: Alla barn längtar inte efter sommarlovet
Krönika Vi säger att sommarlovet är roligt och efterlängtat. Vi smyckar våra sommarlovstal med löften om att sommarlovet har något att erbjuda. Men verkligheten kan vara en helt annan, skriver Anne-Marie Körling.
Några veckor kvar på terminen. Snart springer vi alla ut i ledigheten. Inte helt enkelt är det. Skolan står för det återkommande. Dagarna fylls med innehåll och möten. Tankar skapas och fakta omvandlas till kunskaper. Skolan är en social plats där vi lär oss saker och ting. Kanske är skolan också den enda plats där vi lär oss att vara människor tillsammans. Vi möter olika, vi tänker olika och vi fortsätter att lära oss att mötas. Många äldre som inte längre går i skolan saknar den. De säger att skolan var en plats för en viss stabilitet i tillvaron. Mat på samma tider varje veckodag, tider att hålla och saker att göra.
Behöver inte vara påkostat och unikt
Vi säger att sommarlovet är roligt och efterlängtat. Vi smyckar våra sommarlovstal med löften om att sommarlovet har något att erbjuda. Men verkligheten kan vara en helt annan. Bris (Barnens rätt i samhället) lyfter i sina annonser påminnelsen om att sommaren kan vara en mycket ensam tid barn och unga.
Barn kan inte bryta ensamheten på egen hand men vuxna kan hjälpa till genom att faktiskt visa att det är roligt och betydelsefullt att umgås med det egna barnet. Att barnet är någon som man vill vara med, utbyta tankar och funderingar tillsammans med och sitta på en bänk och äta glass och småprata om livet i största allmänhet. Ensamheten bryts när vi gör något tillsammans. Det vi hittar på behöver inte vara något påkostat eller unikt, snarare tvärtom, något enkelt som att baka en sockerkaka tillsammans och senare fika på balkongen. Det kan också vara så att man delar något man läst och läser upp det för att man vill höra hur det egna barnet tänker. Allt det här handlar om det mest värdefulla vi kan ge varandra. Det handlar om närvaro.
Skolan viktigare än någonsin
Jag minns en elev som tyckte det var problematiskt därhemma. Man åt aldrig middag tillsammans. Han ville ha mer kontakt med sin mamma. Eleven tyckte att de hade kommit så långt ifrån varandra eftersom man så lätt glider in i en egen värld och lämnar köksbordet och vardagen bakom sig. Eleven ville ha mer kontakt med sin mamma men tyckte själv att det verkade konstigt att eleven kände så. Eleven var ju tonåring. Då ska man ju frigöra sig. Jag frågade om hem- och konsumentkunskapen och vad de hade fått lära sig där. Eleven utbrast då ”Jag är bäst på att göra pannkakor. Fick A.”
”Hur skulle det vara om du tog dina kunskaper med dig hem och bjöd din mamma på middag”, undrade jag.
Några dagar senare kom eleven tillbaka och berättade att eleven bjudit sin mamma på pannkakor. De hade haft trevligt en stund. Inga mobiler. Inga datorer. Pannkakor och sylt. Småprat och ögonblickar. Närvaron är gemensam, den uppstår i stunden, och den ger oss en känsla av sammanhang och tillhörande. Det är lite som när Emil i Lönneberga sitter med Alfred och småpratar om ditten och datten. Du och jag, Alfred, säger Emil. Du och jag Emil, säger Alfred. Båda i nuet.
I tider av oro är skolan viktigare än någonsin. Rutiner, möten och innehåll är skolans styrka. Något vi kan längta tillbaka till under sommaren.
Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare
LÄS ÄVEN
Körling: Så kan skolan möta barnens oro för krig
Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”
Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?
Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten
Körling: Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Körling: Jag tyckte om ordet lust tills jag förstod hur föräldrar tolkar det
Körling: Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
