Israelsson: Barnen blir peppade när deras arbete har en mottagare

Jag vill med den här texten slå ett slag för ett publicistiskt arbetssätt. Vad flummigt och konstigt tänker ni kanske nu? 

Häromdagen letade jag rätt på min gamla OÄ-pärm. Ni som är i min ålder minns kanske det klassiska gamla ämnet med förkortningen OÄ – orienteringsämnen. Där fanns mina papper om Sveriges landskap och Europas länder. Pliktskyldigt fastsatta i min skolpärm. Slarvigt skrivna av en uttråkad, ganska blasé elev. Vad såg jag egentligen för mening med alla dessa löst skrivna arbetsblad?

Någonstans finns det någon utanför skolans värld som väntar på att läsa eller se det som produceras innanför skolans väggar.

Det är här mitt inlägg om ett publicistiskt arbetssätt kommer in. Att låta skolelever arbeta med uppgifter som har en mottagare och ett syfte gör att en uppgift plötsligt känns meningsfull och får ett sammanhang. Skolarbetet hamnar inte bara i den där gamla pärmen. Någonstans finns det någon utanför skolans värld som väntar på att läsa eller se det som produceras innanför skolans väggar.

Intervjuade Vasaloppsfunktionärer 

När jag och min klass arbetade med Sverige och riktade in oss mot Dalarna, intervjuade vi två funktionärer som skulle servera blåbärssoppa under Vasaloppet. Vi kopplade in storbildsskärmen och ringde upp funktionärerna via Facetime. Tillsammans tittade vi i klassen bland annat in i fäboden där blåbärssoppan skulle iordningställas, mycket spännande att se. Under samtalet fick klassen ställa frågor som vi förberett, även spontana frågor uppstod.

Klassen sammanställde intervjun och vi publicerade den därefter på vår klassblogg. Jag upplevde ett stort engagemang hos eleverna vid denna uppgift, och de var måna om att göra arbetet så bra som möjligt eftersom det skulle ut till allmän beskådan. På klassbloggen fick de kommentarer och feedback på sitt arbete från olika läsare och de kände sig otroligt stolta över arbetet de hade lagt ner. Jag var ansvarig för klassbloggen och läste igenom och godkände kommentarer före de publicerades.

Tänk att sjunga i en kör, men aldrig få uppträda inför en publik, eller träna fotboll och aldrig få spela matcher.

När det gäller ämnet bild kom jag tillsammans med mina elever fram till att vi i slutet av terminen skulle ha en vernissage där deras alster skulle ställas ut. Eleverna hade många önskemål om hur vernissagen skulle gå till. Vi enades om en festlig inramning med små tilltugg och bubblig cider för att göra det ”mer på riktigt”. Vernissagen blev otroligt uppskattad av både elever och besökare, och motivationen under bildlektionerna har aldrig varit så stark.

Lust- och meningsfullt

Att ha en mottagare och ett syfte kan också appliceras i flera andra sammanhang, och även på oss vuxna. Tänk att sjunga i en kör, men aldrig få uppträda inför en publik, eller träna fotboll och aldrig få spela matcher.

Självklart menar jag inte att vi enbart ska arbeta med publicistiska arbetssätt i skolan, men jag anser att det är en mycket bra metod för att skapa ett lustfyllt och meningsfullt lärande. 

Ta med världen omkring in i skolan och eleven lär sig om världen.

Tobias Israelsson är 1–7-lärare och ”Rörligt stöd” i Jönköpings kommun. 

LÄS ÄVEN

Israelsson: Ämneslärare på lågstadiet – då krävs det mer av eleverna

Israelsson: Betyg i fyran kan att stämpla barnen

Israelsson: Undervisning i matte är mer än ett rätt eller fel i en bok

Debatt: Häpnadsväckande resultat när sonen med dyslexi fick skriva för hand