Hartman Thelin: Dans är så mycket mer än ett hjälpämne

Jag visste tidigt att jag ville bli lärare. Däremot kan jag då och då tänka att jag skulle blivit det i något annat ämne än dans. Det var väl naturligt att vilja utbilda sig i sitt stora intresse, men jag kan konstatera efter närmare 25 år i det här yrket att det inte alltid är så enkelt. Varför valde jag inte ett vanligt ämne som exempelvis svenska eller matematik?

Så här i efterhand kan jag tycka att läraryrket är slitsamt nog utan att hela tiden behöva kämpa för sitt ämnes existensberättigande i skolan. Det får man ständigt göra när man jobbar med dans. Så var det när jag var ny i yrket och så är det än i dag. Jag tror även att lärare i andra praktisk-estetiska ämnen kan känna igen sig i det. De teoretiska ämnena prioriteras och har en högre rang i hierarkin. Estetiska ämnen förväntas dessutom gärna vara roliga och ska helst kunna utövas i icke ändamålsenliga lokaler.

Ann-Sofie Hartman Thelin är F–6-lärare i dans på kommunala Musik & Dansskolan i Piteå.

Mer och mer forskning tyder på att dans och andra estetiska ämnen är bra för så mycket annat. Eftersom dans inte är ett eget ämne i skolan blir det ofta att man hävdar dansens nytta för övrig inlärning. Jag har suttit på flera föreläsningar där forskare lagt fram många intressanta resultat på just detta.

Problemet är att vi som sitter där och lyssnar ofta hör till de redan frälsta. De som kanske mest skulle behöva få ta del av dessa positiva forskningsresultat är inte där: beslutsfattarna. Det är förstås viktigt att det forskas på det här området och det är väldigt bra att få bekräftelse på det vi praktisk-estetiska lärare redan vet.

Att dans ger motion och koordinations­träning, vilket genererar positiva effekter på den fysiska hälsan, är ganska självklart. Nu finns det ny spännande forskning som visar att dans även främjar psykisk hälsa. Alla dessa positiva bieffekter är ju såklart fantastiska. Jag kan bara tycka att det känns lite tråkigt att dansen mest betraktas som ett hjälpämne till de teoretiska ämnena. Ibland blir jag också trött på att man hela tiden ska behöva hävda dansens nytta för hälsa och inlärning för att ämnet ska anses vara viktigt.

Jag tycker förstås att dans är bra och härligt, helt på egna ben. Både för den estetiska upplevelse man får när man dansar och för möjligheten att få uttrycka sig med sin egen kropp. Dans ger oss ytter­ligare ett estetiskt språk som tillsammans med bild, drama och musik kompletterar det verbala.

Så trots allt kommer jag igen och igen fram till att jag inte vill vara något annat än dans­lärare. Ibland tänker jag bara att det vore enklare att undervisa i ett ämne som är ett eget ämne i skolan. Då skulle jag slippa kämpa för att få eleverna, lärarkollegorna, rektorerna, beslutsfattarna och i vissa fall även föräldrarna att förstå det jag redan vet. Att dans är fantastiskt och bra.

Alldeles för sin egen skull.