Vädjan: Fokusera på grunderna i lågstadiet

Ingela Sjöstedt, specialpedagog, och Inger Fridolfsson, speciallärare, vittnar om stress och snuttifiering till följd av stoffträngseln.

Var tredje lärare anser att stoffträngseln är stor – redan på lågstadiet. Avancerade kursplaner tvingar lärarna att hetsa vidare, menar Ingela Sjöstedt, specialpedagog i Åstorp.
– När jag började i yrket fanns det tid för roliga timmen. Nu har vi i stället infört resurstid och omprov, säger hon.

Ingela Sjöstedt är specialpedagog på Kvidinge skola i Åstorp i Skåne. Hon jobbar mest på mellanstadiet men märker på de barn som kommer från lågstadiet att de saknar en hel del baskunskaper.

– Det är många moment lärarna ska hinna igenom och så rusar de vidare från det ena till det andra. Barnen hänger inte med, säger hon.

Den tid som tidigare fanns för att repetera olika färdigheter finns inte i dag. Det är så mycket stoff som ska in på en nivå som barnen inte är mogna för.

– Skolan har glömt att det finns en normalfördelningskurva, med många barn som har svag begåvning som vi tappar i dag. Det är som om lågt begåvade barn inte finns. Två gånger om året får de veta att det de gjort inte duger, oavsett vilka framsteg de gjort och oavsett om det sker en utveckling, säger Ingela Sjöstedt.

Elever har tröttnat redan i mellanstadiet

Ämnen som barnen förr tyckte var roliga och spännande har i dag bara blivit kravfyllda, menar hon.

– Likadant är det med de praktisk-­estetiska ämnena. Där ska de kunna analysera bilder, det räcker inte att du kan teckna och måla.

Många av de barn Ingela Sjöstedt möter på mellanstadiet i Kvidinge skola har redan tappat sugen. De känner att de inte duger.

– När barn mår dåligt gör vi det väldigt enkelt för oss och lägger skulden på skärmtiden. Hur kursplaner är utformade och vilka krav som ställs på elever pratar vi inte om.

Hur kan man vända den här utvecklingen?

– Jag önskar att vi lärare fick mer tid. När jag började i yrket hade vi tid för roliga timmen och hittade på kul saker tillsammans med barnen. Nu har vi i stället infört resurstid. Elever i trean ska göra omprov, det är sånt jag stötte på när jag gick på gymnasiet eller universitetet.

Att många barn är dåliga på att läsa och skriva beror enligt Ingela Sjöstedt på att det sällan finns tid att ge dem en läsläxa och sedan sitta ner och lyssna när de läser och notera att de gör framsteg.

– Stoffträngseln stressar både pedagoger och elever. Läroplan och bedömningskriterier är inte anpassade efter barns och elevers verkliga förutsättningar, säger hon.

Skapar osäkerhet hos lärarna

Inger Fridolfsson, speciallärare i Vadstena, ser att stoffträngseln skapar osäkerhet hos lärarna på låg- och mellanstadiet om hur mycket tid de ska lägga på varje del av kursinnehållet. Tiden för eleverna att träna sig i att läsa och skriva blir för knapp.

– Många av de lärare som inte jobbar med läs- och skrivinlärning, framför allt med barn som behöver extra stöd, förstår inte hur mycket tid som behöver läggas på det här för att barnen ska bli goda läsare. Vi har tappat mycket av den färdighetsträning som behövs för att få upp ett läsflyt, säger hon.

Vad kan man göra för att minska stoff­trängseln i de lägsta årskurserna?

– Man måste se över kursplanerna och inte hela tiden plocka in nytt material. Man måste också ta bort innehåll för att undvika snuttifiering. Fokusera på de grundläggande färdigheterna – om inte barnen lär sig läsa på lågstadiet, när ska de då göra det?

Inger Fridolfsson lyfter också fram betydelsen av de praktisk-estetiska ämnena.

– Dem får man inte nagga i kanten. Många elever som har svårt att läsa och skriva kan blomma i bild, musik, slöjd och idrott. Det är viktigt för dem att känna att de är duktiga, säger hon.