Irina Eriksson: Skyll inte stöket på eleverna

Pang! En dörr smälls igen. En elev lämnar klassrummet. Eleven vandrar runt i korridoren, medan klasskamraterna är kvar i klassrummet. Så här ser det ut varje dag och nästan varje lektion. Eleven är en stund i klassrummet, sedan blir eleven ömsom utskickad av läraren, ömsom lämnar eleven klassrummet själv. 

Låt oss kalla denna elev för Jens. Jens är 10 år. Han anses vara stökig. En som inte går att ha i ett klassrum. Visst, vi har lärarna som måste få bedriva undervisning, och vi har de andra eleverna som behöver få den undervisning de har rätt till. Det har även Jens. Han har också lagstadgad rätt till undervisning. 

Jag funderar över utredningen som presenterades nyligen, om ”bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan” som bland annat föreslår tuffare tag mot stökiga elever.

Barn som inte går att ha i klassrum, vad beror det på? Vad känner och tänker de eleverna? Och deras vårdnadshavare? Vad känner och tänker lärarna? Hur blev det så här? 

En ond cirkel skapas

Vi hoppar tillbaka till Jens:

Fem år senare kommer det fram: Jens har autism nivå ett och han har det jobbigt hemma. Pappan blir ofta hotfull mot Jens och hans tre år yngre bror när de inte gör som de blir tillsagda av föräldrarna eller av skolpersonalen. Han är återkommande på akutskola, bemanningen är högre där och klasserna mindre i antal. Där mår Jens bättre. Det behovet kan hans ordinarie skola inte tillgodose då hans skola är en centralskola med 1 000 elever. Så för Jens blir det ett enda hoppande mellan den ordinarie skolan och akutskolan.

Nu har förstås inte alla barn som är stökiga föräldrar som försummar dem, men faktum är att många av de här barnen bär på jättesvåra saker inombords. Det är det där jättejobbiga som gör att deras tillvaro blir ohanterlig och kaotisk. 

Att bli stämplad som ett svart får kan få fram allt det jobbiga i vilken människa som helst, oavsett ålder, kön, relation och position. 

Identifiera de verkliga problemen

Låt oss hellre prata om detta:

Det är lång kö till sjukvårdens olika instanser, socialtjänsten kanske inte tar en orosanmälan på allvar eller så vet de själva inte vilka insatser de ska sätta in för att stötta ett barn och dennes familj. Elevassistenter anställs inte trots att behov finns. Fritidsledare, socialpedagoger och annan personal som kan arbeta socialt och relationellt utan att samtidigt ha ett undervisningsansvar, finns det inte heller många av. Stora klasser, samt klassrum och andra fysiska miljöer som är inte utformade för att ha uppemot 1 000 elever. Elevhälsoteamen har slimmats till absurdum, och graden av behöriga lärare är låg. 

Dessa aspekter hävdar jag är mer alarmerande och viktigare att prata om. För de skapar monster till barn. De skapar allt det stök som finns i många skolor i dag. Men dessa förhållanden kostar mycket pengar att förbättra, menar politiker, och att de är orsaken till den ohållbara situationen som råder i många skolor i dag är inget som ens diskuteras. Då lägger man hellre över ansvaret på lärarna och rektorerna, och menar att rektorerna ska vara mer i korridorerna och se till att eleverna kommer i tid till lektionerna. Man menar också på att tydliga konsekvenser ska införas om man som elev kommer för sent eller stör. 

Minns ni Mia i Madicken?

Många har säkert sett filmatiseringen av Astrid Lindgrens Madicken, där flickan Mia en gång hade snott rektorns portmonnä, och då får rotting av rektorn i klassrummet som konsekvens då hon vägrade att erkänna vad hon hade gjort. Många kanske tänker att det var rätt åt Mia. Men kolla lärarens min och Madickens reaktion när hon skriker ”nej!” Det är en laddad och jobbig scen. Är det dit vi ska gå åt? 

Kan regeringen svara mig på dessa frågor: Hur mycket kostar egentligen ett trasigt barn för samhället, både i närtid och sedan när barnet blir vuxet? 

Och hur mycket kostar egentligen en grundskola där barn får en trygg, välkomnande, glädjefylld och meningsfull undervisning och vistelse? Med engagerande, kompetenta och tålmodiga lärare, som i nuläget flyr fältet för att de inte blir hörda av just er politiker?

När vi förstår att dessa barn inte jävlas för att det är roligt, och när vi överger New public managementet som styrsystem i skolan, då tror jag att vi kommer börja lägga pusselbitarna i rätt riktning och på riktigt få ner stöket i skolorna. 

Irina Eriksson är lärare i fritidshem i Östersund.

LÄS OCKSÅ: 

Eriksson: Se på eleverna med snälla ögon

Förslaget: Tuffare tag mot stökiga och våldsamma elever

Lättare att stänga av stökiga elever ska ge studiero

Sundh: Jag älskar barn som gör tvärtom