Grimm: Vad är poängen med att skynda sig ut?

Skolan är slut och äntligen, äntligen, är det fritids. Vi behöver då och då påminna oss om att eleverna inte orkar sitta helt stilla längre, att deras energi har fått ett uppsving när skolan slutar, att de skrattar högt och att de behöver få sitta och prata om "Among Us" vid mellanmålet. Under skoltid har de gjort allt vad de kunnat för att koncentrera sig, följa gruppen och utföra sina skoluppgifter. Nu måste deras behov för rekreation, deras intressen, tankar och funderingar få plats. Men hur mycket plats ger vi egentligen?

Till fritidshemmet kommer ett gäng taggade elever redo för äventyr. Lisa har sedan i morse planerat att hon ska göra ett grattiskort till sin mormor på fritids. Då kommer hon få tid, tänker hon. När hon kommer till fritidshemmet efter skoldagens slut ska alla vara tysta för då är det dags för samling, med upprop och information om eftermiddagen. Lisa sitter där och tänker att hon egentligen inte har tid med det här, för hon behöver göra sitt kort. Samlingen är slut och nu är det mellis. Kortet får vänta. När Lisa ätit plockar hon undan sitt mellanmål och börjar titta i lådorna för att se vad hon kan använda till grattiskortet. Hon funderar på om hon ska ha blå eller gröna paljetter. Hon tror att mormor gillar de gröna lite mer. Kanske mormor skulle gilla sitt namn skrivet i glitterlim istället för med tusch. Men längre än så hinner Lisa inte tänka, för nu ska alla ut.

Hur ofta missar vi inte elevens egna tankar och funderingar som de har i just den stunden? Förflyttningar under skoltid är hektiska, eleverna ska ut och in för rast, de ska fram och tillbaka till matsalen, idrottslektionen, musiklektionen och bildlektionen. "Skynda, skynda! Läraren väntar på er," påminner vi för tjugonde gången. Vi tenderar att ta med denna stress till fritidstid. Då vi också ska skynda oss till mellis, eller skynda oss på samlingen eller skynda ut för att alla andra är redan ute, minsann.

Det är där och då de vill berätta om vad de drömde inatt, vilket färg de har i sitt rum, att de fyller år på sommaren eller berätta en gåta.

Det är ofta i förflyttningar elevernas tankar väcks till liv. Det är där och då de vill berätta om vad de drömde inatt, vilket färg de har i sitt rum, att de fyller år på sommaren eller berätta en gåta. Sen kommer vi ut och målet att ta sig ut är uppnått. Men vi kommer inte ihåg vilken årstid eleven fyller år på. Vi kommer inte ihåg om färgen på rummet var gul eller vit. Vi kommer inte ihåg drömmen som drömdes och lite vagt kommer vi ihåg svaret på gåtan som vi knappt tog oss tid att fundera kring innan vi sa att vi inte visste svaret.

Lite senare på eftermiddagen kommer Lisas pappa och hämtar henne. Hon blir djupt besviken och tycker att pappa kommer för tidigt. Klockan konstaterar att det egentligen inte är särskilt tidigt. Problemet är att hon inte hunnit göra sitt grattiskort och går besviket hem från fritids till mormors kalas.

Vad är poängen med att skynda sig ut? Vad är det vi vill uppnå? Sen står vi där och tittar när eleverna leker. Vi tog oss i alla fall ut! Nu raljerar jag lite, men jag tror att det är något vi behöver fundera kring ibland. Vi kan i arbetslaget lyfta samtalet om det här, så att jag kan få insikt om huruvida jag är en person som stressar i samband med alla förflyttningar på fritidshemmet. Ibland är det bråttom i en förflyttning av vissa anledningar men oftast är samtalen och relationsbyggandet viktigare än själva förflyttningen. Om vi missar deras tankar, funderingar och frågor, missar vi att se eleverna då?

Sofia Grimm är lärare i fritidshem och utvecklingsledare mot fritidshem i Täby.

LÄS ÄVEN

Grimm: Att jobba på fritids är ett lagarbete

Grimm: Jag dras ner i alla diken vi inte får dras ner ni

Här tjänar lärare i fritidshem mest – och minst