Krönika Hur jag än vrider och vänder på det så är det som om mitt schema över skoldagen måste vara fullt, för annars ser det ut som om jag inte jobbar, skriver Sofia Grimm.
Det diskuteras mycket just nu kring det dubbla uppdraget som lärare i fritidshem och jag har funderat över min egen tjänst.
Tittar jag på mitt eget schema under skoltimmarna så är jag musiklärare i två årskurser, arbetar med rastaktiviteter och har temapass i fritidspedagogisk anda. Och sen planering och möten på det. Missförstå mig rätt, alla dessa uppdrag ser jag kan tillhöra en lärare i fritidshem, om jag nu ska skapa ett sammanhang där jag själv finner någon form av mening och glädje. Jag trivs som fisken i vattnet.
Sedan jag blev lärare i fritidshem har jag kämpat mig svettig för att komma från resursrollen i en klass.
Sedan jag blev lärare i fritidshem har jag kämpat mig svettig för att komma från resursrollen i en klass. Så under åren har jag förändrat min roll under skoltid till uppdrag som ligger närmare min roll som fritidhemslärare.
Men hur jag än vrider och vänder på det så är det som om mitt schema under skoldagens verksamhet måste vara fullt för annars ser det ut som om jag inte jobbar. Det är så många gånger under åren i olika sammanhang jag har hört frasen ”...men fritidhemsläraren måste ju göra något under skoltid för annars tror alla att ni inte gör jobbar”. Jag är en grundlärare som mina kollegor och jag utgår från att de, vare sig de är ämneslärare, klasslärare eller mentorer, gör sina jobb och tar ansvar för den arbetstid och förtroendetid de har. Jag går inte ens och funderar eller ifrågasätter om de utför sitt uppdrag. Jag förväntar mig samma bemötande tillbaka: att jag utifrån min profession och lärarutbildning utför mina uppdrag utan att mitt schema över skoldagen måste vara fullt av alla olika färger.
Det mesta av dagens energi har gått åt till att genomföra alla färgglada, fyllda scheman i skolans verksamhet.
När vi på eftermiddagen ska vara redo att ta emot våra elever till fritidshemmet, får alla elever spring i benen och energinivåerna skjuter i höjden på en sekund. Där behöver vi bemöta, krama, leda och framför allt se elevernas tindrande ögon. Men många skolors verklighet är att vid skoldagens slut, så är även det fritidspedagogiska arbetslaget slut. Det mesta av dagens energi har gått åt till att genomföra alla färgglada, fyllda scheman i skolans verksamhet. Och då är det inte konstigt att vi inte får till en god kvalitet i verksamheten på fritidshemmet.
LÄS ÄVEN
Spretigt uppdrag får fritidslärarna att välja skolan
Uppdraget som utbildad lärare i fritidshem är för stort”
Lärarförbundet: Ett nytt avtal behövs
Lisa drar nytta av musiken på fritids