Grimm: Eleverna är anledningen till att jag orkar under galna perioder

Senvintern i skolan är en tung sjukperiod. En period som jag liksom förtränger under resten av året och hur hårt den kör slut på en. Under långa sjukperioder sliter det på all skolpersonal på alla sätt. Lärare och fritidspersonal blir sjuka. Administratörer går in som pedagoger, rektorer tar klass, vaktmästare blir elevassistenter och kuratorer blir idrottslärare. Det blir som en sjukcirkus vars turné aldrig tar slut.

Mitt i nedskärningarna blir det här extra kännbart och pedagoger pressar fram den sista gnutta orka som finns. En galen tid.

Orsaken till att jag valde det här jobbet

Vad gör man för att orka lite till? Det är under dessa perioder mina tankar går bakåt i tiden. Jag är ofta tillbaka i det ögonblick jag valde skolan, då jag valde att stanna. Jag var ungefär 23 jordsnurrar då. Jag hade arbetat som elevassistent i två år och hamnade i skolan av en ren händelse. Efter två år kände jag mig klar inom just det uppdraget. I samband med det hade jag fått en annan tjänst på samma skola som kom att innebära nya och andra arbetsuppgifter.

Min tillvaro kändes bra, men jag funderade fortfarande ofta på vad jag, så att säga, skulle bli när jag blev stor. När jag vägde in andra yrken och utbildningar, samt hamnade i tanken att jag skulle lämna allt det här – skolan som är full av liv och energi, samhällets framtid och det viktigaste vi har. Då tog jag beslutet att skolan var min grej. Det var en helig sekund som jag bär med mig än i dag.

Var hittar du din energi, när din energitank är tom? Jag kan trivas superbra på den arbetsplats jag är, ha härliga kollegor som delar ens glädje och sorg och jag kan älska måndagar. Men min energitank tar ändå slut ibland och då behöver jag ha mina strategier för att må bra. För mig är eleverna källan av energi som fyller på. Kramen man får i hallen, någon som glatt frågar vad som ska hända på fritidshemmet i eftermiddag eller samtalet på skolgården om Pokémon eller “Ronaldo eller Messi”.

Sjukcirkusen på turné utan slut

Jag får energi av att dansa med när barnen dansar, sitta ner i byggrummet för att bara lyssna när de pratar och resonerar och se deras lyckliga ögon när de får veta att ateljén öppnar snart. Jag tänker att den dag barnen inte längre är min största anledning till att jag fortfarande väljer skolan varje dag är det nog dags för mig att byta bana. För att vi inte ska tappa bort oss i vårt uppdrag i olika perioder behöver barnen vara anledningen till att vi är där dag ut och dag in.

Så när sjukcirkusen är på turnén som aldrig tar slut är det just det här jag går och bär på. Den stora och främsta anledningen till att jag valde skolan den dagen för många år sen – förmånen att få möta en skolvärd full av liv. En skolvärld som förtjänar pedagoger som verkligen vill vara där varje dag.

LÄS OCKSÅ:

Grimm: "Vi måste skynda oss ut!"

Tre lärare i fritidshem om lekregler

Grimm: Får vem som helst arbeta på fritidshemmet?