Grimm: Att jobba på fritids är ett lagarbete
Krönika Jag står på skolgården och ser på alla spretiga och härliga kollegor på fritids. Vi har alla olika kompetenser och professioner, och olikheterna behövs. Men det är tillsammans vi hittar vägar, strategier och rutiner för att lyckas på alla områden inom fritidshemmet, skriver läraren i fritidshem Sofia Grimm.
Jag står på skolgården och förbi mig går en av mina elever Anna med böjt huvud. Jag frågar henne varför hon ser så sorgsen ut. Hon berättar att hon och Carl var oense om vem som skulle ha den största pinnen. Anna tyckte att hon skulle ha den för hon hann dit först. Carl tyckte att han hade rätt till pinnen för Anna hade den senast på lunchrasten. Hon berättar att de nu inte leker längre för hon har inte lust att vara med.
När jag frågar om någon vuxen hjälpt dem berättar Anna att en av mina kollegor har löst deras konflikt genom att låta Carl få den största pinnen, eftersom Anna hade den senast. Pedagogen traskade vidare.
Jag önskar att vi tillsammans får arbeta med kollegialt lärande där vi kan ha djupa samtal om förhållningssätt och pedagogik.
Carl blev glad. Anna ville inte leka mer. Där och då önskar jag, som så många gånger innan, att vi i kollegiet får mer tid tillsammans. Jag önskar att vi tillsammans får arbeta med kollegialt lärande där vi kan ha djupa samtal om förhållningssätt och pedagogik. Där vi kan utvecklas tillsammans.
Jag ser på alla spretiga och härliga kollegor på fritids. Vi har kvinnan som arbetat som fritidspedagog hela sitt liv, precis rätt klädd för vädret, glömmer aldrig sin mössa. Någonstans bakom ett hörn står en ung kollega, i hopp om att ingen ser, och läser ett sms från sin pojkvän. Lite längre bort springer han som alltid leker med barnen.
Uppe på kullen står hon som var ämneslärare, men brann för fritidshemmet. Vid gungorna står nittonåringen som är lycklig över att precis ha fått sitt första jobb. Vid klätterställningen står några i fritidspersonalen och pratar om en elev som äntligen kunde delta i en aktivitet på fritids och hur eleven lyckats. Vilken seger! Innan de sakta skiljs åt hinner de prata om en rolig dröm en av dem haft i natt, ett sprudlande skratt bryter ut i kör och någon drar ett passande skämt.
Längst bort på skolgården sitter en fritidspedagog på knä och plåstrar om ett finger. Nära dem en barnskötare som försöker lösa en konflikt mellan en grupp elever, där alla har rätt och ingen gjorde något fel. På fotbollsplanen, denna konfliktfyllda zon, finns tjugotreåringen som springer, dömer, passar, tröstar, kramar och handleder i bra laganda. Hon tänker att det här arbetet passar henne just nu, men kanske inte för alltid. På bollrutan står han som jobbat på fritidshem i ganska många år, men ska studera till SO-lärare nästa höst.
Jag och mina kollegor har olika kompetenser och professioner. Och jag kan, med ett inre driv, arbeta för att bli en väldigt kunnig pedagog på fritidshemmet. Men då är det bara en del av elevgruppen som får möta den kompetensen. Den största utmaningen med att arbeta i ett arbetslag är att tillsammans sträva mot att ge eleverna en likvärdig utbildning där alla elever får det bästa. Det är ju lagarbetet som är det svåra. Det är tillsammans vi hittar vägar, strategier och rutiner för att lyckas på alla områden inom fritidshemmet. Det är tillsammans vi skapar en kreativ, utvecklande och rolig arbetsplats. Tillsammans kan vi nå alla.
Vad härligt ändå, med olikheterna. De behövs för att eleverna är olika. Jag kan inte själv nå alla, därför behöver jag arbetslaget. Det är vi:et som nyckeln för likvärdig utbildning.
Sofia Grimm arbetar på Rosendalsskolan i Vallentuna. Det här är en gästkrönika.
LÄS ÄVEN
Sundh: En kärleksförklaring till dig som jobbar i fritidshemmet
"Vår yrkesgrupp har en knivskarp samtalsmetodik"
