Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

”Vi måste hålla öppet så att våra läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän kan fortsätta gå till sina jobb och utföra sina hjältedåd”, skriver Jonas Wallman, lärare i fritidshem och krönikör.

Vi har levt med Corona i snart ett år och det har drabbat oss på olika sätt. Arbetsmässigt har vi som jobbar med de yngre skolåldrarna tuffat på nästan som vanligt, minus snoriga elever, föräldramöten och hämtning/lämning i skolans lokaler.

När vi nu närmar oss julavslutning har oron över smitta och sjukdom växt sig allt starkare i hela samhället och, med all rätt, även så i våra verksamheter. Röster låter sig höras om att stänga skolor, förskolor och fritidshem. Lärare och pedagoger uttrycker sin starka oro och rädsla då vi i våra yrken inte kan värja oss för närkontakt eller smittspridning. Det ska sägas att vi verkligen har kämpat och stridit storstilat denna termin. Alla skolformer har stått upp på ett ibland nästan omänskligt sätt och varit så där vanliga som våra barn och elever behöver att vi är, varje dag. Nu är vi trötta, slutkörda och behöver slicka sår och ladda om.

Jag är den förste att säga att skolan bör stängas och ta ett längre lov. Inte en elev kommer missa något som inte kan tas igen. Vi kan med en skolstängning ge fler chans till att minska smittspridning.

Fritidshemmet? Det ska inte stängas. Det kan inte stängas! All förståelse för de pedagoger i riskgrupp, eller med familjemedlemmar i riskgrupp, men detta gäller fritidshemmet som fenomen och institution. Fritidshemmets uppdrag är tvådelat och syftet ett annat än skolans. Vi har det ena benat i att lära ut och erbjuda utveckling, och med det andra benet möjliggör vi för föräldrar att förena ett arbetsliv med ett föräldraskap. Det är det senare som gör att vi inte kan stänga vår verksamhet. Vi behövs! Vi måste hålla öppet så att våra läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän kan fortsätta gå till sina jobb och utföra sina hjältedåd. Vi kan och måste möjliggöra detta med vår insats som således är vårt hjältedåd. Med all respekt för dem som upplever orättvisa gentemot skolan som kan stängas.

När skolan stänger och fritids håller öppet för de elever vars föräldrar måste upprätthålla samhällsviktiga funktioner ställs frågan om samverkan på sin spets. Givetvis innebär samverkan här att hela skolan tillsammans delar på uppdraget att driva ett ”krisfritids”. Om inte så är samverkan för all framtid bara tomma ord och skramlande tunnor för oss på fritids.

Skola och fritidshem skiljer sig mer än det finns likheter. Det har jag alltid framhållit på ett icke-konfliktskapande sätt. Här och nu visar vi vår vikt och tyngd då vi inte kan stänga ner verksamheten. Vårt samhälle behöver att vi står där var tisdagsmorgon och torsdagskväll … för om inte vi rör oss måste också alla andra stå still. Kanske är det ett ok att bära, men jag väljer att se det som ett kvitto på vår särställning inom skolväsendet. Och vår hjälteroll att fylla i vardag såväl som i kristid.

LÄS ÄVEN

Fritids öppnar för fler barn under jullovet – fritidslärare kritiska

Israelsson: Stäng inte skolan för de yngsta

Smittskyddsläkaren: ”Svårt att veta var smittan kommer ifrån”