Eriksson: Till alla barn som får höra att de är trotsiga

Pojken på skolgården som gör en massa sattyg bakom de vuxnas rygg, flickan som är otrevlig mot pedagogerna, flickan som inte kan följa en enda regel, pojken som det pratas om i skolpersonalen, att han är elak, flickan som sägs vara en dålig ledare. Och jag själv som i mellanstadiet och i början av högstadiet fick epiteten lat, dryg och oförskämd.

Förutom att alla dessa individer är i socioemotionella svårigheter på olika sätt så är de alla barn mellan fem och tretton år.

Jag upplever att vi vuxna är duktiga på att anpassa och ta hänsyn till barns biologiska fysiska utveckling, till exempel när det gäller motorik och puberteten. Men är vi lika duktiga på människors biologiska sociala och känslomässiga utveckling?

Personliga tyckanden ska inte styra

Man brukar säga att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän vid 25–30-årsåldern. Och att frontalloben, som styr exekutiva funktioner som att planera och fatta beslut, blir färdigutvecklad ungefär då. Det är den del av hjärnan som mognar sist av alla.

Låt oss suga på den karamellen, i åldern runt 25–30 år. Du som är äldre än så, minns du hur du resonerade och agerade då jämfört med när du var 20 år, 11 år, och 5 år? Visst upptäcker du att du har utvecklats både socialt och emotionellt?

Jag tror att vi vuxna som arbetar med barn skulle förstå dem mycket bättre om vi läste på kring människors biologiska sociala och emotionella utveckling. Det skulle kunna skona oss och skona de barn som blir så fruktansvärt negativt stämplade, men framför allt skulle vi kunna hjälpa dem i stället för att lämna dem. För de barnen behöver oss vuxna allra mest. Även i de mest konfliktfyllda situationer, även när de säger att du som vuxen är världens sämsta människa eller att undervisningen är sämst eller liknande, så bakom allt det där jobbiga skriker de egentligen: ”Se mig, hör mig, förstå mig och hjälp mig.”

Men i stället grundar sig det sociala arbetet på en del fritidshem och skolor på personliga åsikter, kring bland annat moral, och känslor. Varför har det blivit så? Varför får inte vetenskapen om hjärnans utveckling och den sociala och känslomässiga utvecklingen ur ett biologiskt perspektiv plats i ett yrke där den egentligen behövs som mest?

Vattna dem med omtanke, mod och hopp

Jag menar inte att vi ska underskatta barn och deras sociala och emotionella förmågor. Men att sätta överkrav och utgå från att barn som utmanar och barn som misslyckas är manipulativa, elaka eller trotsiga, det är att knäcka dem bit för bit, när vi egentligen ska vattna dem med omtanke, styrka, mod och hopp. För ingen vill höra att man är elak, manipulativ eller trotsig. Det är sårande och nedvärderande beskrivningar.

Så varför har vuxna med förhoppningsvis färdigutvecklad hjärna så lätt att stämpla så unga individer som mellan fem och tretton år, när de inte är färdigutvecklade vare sig i kropp eller knopp? 

Kan synen på vuxna, barn, vuxenhet och barndom vara en kulturell fråga, och hur har den förändrats sedan 60-, 70- och 80-talen? Vad vet jag, men låt oss fundera på vad dessa negativa epitet gör med oss människor oavsett ålder. 

Denna text är för alla barn som känner att det inte finns någon vuxen som bryr sig om dem, som dagligen får höra att de är trotsiga, dumma eller elaka och som känner sig svikna av vuxenvärlden. 

Till dem vill jag säga: Du är en bra människa, men just nu är det tufft, men det kommer att bli bättre. Du duger precis som du är! 

Irina Eriksson är lärare i fritidshem i Östersund.

LÄS ÄVEN

Eriksson: Renodla vårt uppdrag, skolministern!

Eriksson: Se på eleverna med snälla ögon

Lärarna i fritidshem är restriktiva med skärmtiden

Zajida tar med eleverna jorden runt på fritids