Irina Eriksson: Nya lärare förbereds inte för verkligheten

Du är i en stressad situation, en elev blir utåtagerande och skadar andra elever och material. Mitt i allt skriker du på eleven att hålla käften och sluta med det hen gör. Kanske du lyfter i väg eleven för att bryta den akuta situationen. 

Hela rummet stannar upp, eleverna blir chockad, du blir chockad. Eleven du har lyft iväg och sagt att hen ska hålla käften blir chockad, ledsen och förvirrad, i värsta fall rädd. Hela situationen känner du blev grymt tokig. Det gick snabbt. Du börjar tänka febrilt kring vad du hade kunnat göra annorlunda för att situationen inte skulle uppstå. Du får dåligt samvete och önskar backa bandet, men det går inte. Du blir kallad till samtal med chefen, där du får berätta om situationen och chefen vill inte att det upprepas. Du skäms mössan av dig och känner dig rätt värdelös som lärare. 

Du försökte avstyra en svår situation där diverse olika fina pedagogiska metoder och modeller på papper inte kunde, eller hann, användas i tumultet. Värt att nämna, du är ny i rollen som lärare, du avslutade utbildningen för mindre än tre år sedan, och du är ny på skolan. 

Lärarutbildningen missar det praktiska

Jag tänker mycket på nyutexaminerade lärare, på lärarutbildningen och det stöd man kan få som ny på en skola, och hur kraftigt det varierar över landet. Jag tänker också mycket på läraryrket som profession. Jag upplever för varje år som går alltmer att läraryrket är ett hantverk, nästintill en konstform. Vem som helst kan faktiskt inte bedriva god undervisning. Det krävs kunskap, erfarenhet, och fingertoppskänsla. Här anser jag att lärarutbildningarna missar mycket när den praktiska handledningen och handfasta redskap får stå tillbaka för den akademiska aspekten. Sedan kan vi lägga till lärarbrist, och hur chefer väljer att prioritera kring personal och frågan om introduktion för nyexaminerade lärare. 

Det är inte konstigt i mitt perspektiv att särskilt nya lärare hamnar i utsatta situationer, eller gör diverse kardinalfel, som hade kunnat undvikas. Varför förstärks inte introduktionsåret för lärare? För exempelvis psykologer finns PTP-tjänstgöring och det ses som en självklarhet för att man ska få sin legitimation. 

Låt oss inte skrämma iväg de nya

Så hur kommer det sig att nya lärare blir kastade likt köttbitar till hungriga lejon? Vi kan inte ha en hel yrkeskår som är beroende av att ha jobbat som outbildade i flera år i skolan innan de startar sin utbildning för att lyckas i yrket. Då kan vi lika gärna ifrågasätta lärarutbildningens existens, att den är förlagd på universitetsnivå och att lärare numera är ett legitimationsyrke. Det är många nya lärare som blir avskräckta och rejält uppgivna. De kan känna sig grymt ensamma och osäkra. I värsta fall väljer de att inte arbeta inom skolans värld. Låt oss inte skrämma i väg dem. 

De gamla rävarna och unghönsen, alla behövs vi i utbildningsväsendet.

Irina Eriksson är lärare i fritidshem i Umeå.

LÄS OCKSÅ:

Rektorer utbildas om fritidshemmet

Forskaren: Så kan lärarna bryta skolgårdens hierarkier

Eriksson: Det är dags att sätta ord på vad fritidspedagogik är