Utveckling kommer längst ner på min lista

Jonas Wallman, lärare i fritidshem i Norrköping.

Den här krönikan kommer att handla om tid: Vad vi gör av den och vår känsla inför den.

Inför tiden är vi alla jämställda då vi alla har 24 timmar per dygn eller om du så önskar 1 440 minuter. Tittar vi på tid ur ett arbetsperspektiv hittar vi många aspekter där jämställdheten och fördelningen kan ifrågasättas. Jag tänker inte bara på hur olika skolformer och lärarkategorier har helt olika tidräkning och tidsbanker att jobba med. Jag tänker även på att det ser så olika ut från enhet till enhet även fast vi arbetar på fritidshem med samma titulering.

Själv har min syn på tid gällande min verksamhet förändrats avsevärt genom åren. Som ny i yrket ville jag att varje dag på fritids skulle vara som ett besök på en nöjespark med en strid ström av aktiviteter där besökaren nästan får kippa efter andan mellan åkturer och intryck. I dag ser jag att jag äger möjligheten att ge barnen tid: tid att leka, tid att mötas, tid att upptäcka och tid att utvecklas. Behovet av att få tid, hjälp att avgränsa samt stressbefria ser jag så tidigt hos barnen. Kanske en av mina viktigaste arbetsuppgifter att borga för detta!

Behovet av att få tid, hjälp att avgränsa samt stressbefria ser jag så tidigt hos barnen.

Vid de tillfällen jag kliver ur en barn- eller elevgrupp har jag alltid 15-20 mer eller mindre viktiga uppgifter skrivna på post-it-lappar som kräver att  lösas. Tiden brukar i bästa fall räcka till hälften och nästa vecka har jag med nytillkomna punkter återigen 15–20 uppgifter som skriker på min uppmärksamhet. 

Här har jag en icke-officiell prioriteringslista jag arbetar utifrån:

1 – akuta bränder

2 – daglig drift

3 – chefens åläggande

4 – huvudmans/Skolverkets krav

5 – förbättring, förkovring och utveckling

Jag kan avslöja att jag inte kommer ihåg när jag sist nådde punkt 5! Det är oerhört beklagligt för det är först vid femman på listan det händer saker med min verksamhet och med mig i min yrkesroll. Ettan kommer man aldrig ifrån men egentligen borde listan läsas utifrån devisen att fritidshemmet sysslar med att släcka bränder och tända eldar!

Det senaste avtalet som gällde min planeringstid var skrivet på skrivmaskin någon gång i början av 80-talet och när det nyligen sades upp skrevs inget nytt. Så tiden jag har att förfoga över styrs helt och håller av min chefs förståelse och välvilja inför mitt uppdrag. Det som tenderar att öka planeringstiden är påtagna ansvar eller att bedriva undervisning i skolans ämnen. Det fritidspedagogiska? Det ges dessvärre inte mycket tid. Jag lever oerhört snålt gällande möjlighet att planera men i total avsaknad gällande tid till utvärdering. Utan utvärdering – ingen utveckling! Så enkelt är det.

Så fick vi till ett nytt skolavtal och med det hopp om tydlighet kring riktlinjer för planeringstid. Ännu en gång är resultatet att vi står med det kortaste strået i handen då omnämnandet av planeringstiden är annorlunda men i praktiken precis lika vagt, oprecist och luddigt som det alltid varit.

Vi får aldrig en roligare verksamhet än vad vi får tid att planera för och vi får aldrig en bättre verksamhet än vi får tid att utvärdera och reflektera över!

LÄS ÄVEN

För lite planeringstid - det här kan du kräva

Wallman: Barn behöver inte ett skolår till