Podcast: Närhet – en känslig fråga i förskolan?
Eva, Ellinor och Fredrik diskuterar hur vi kan vara fysiskt nära barnen på förskolan på ett bra och respektfullt sätt.
Podcast I senaste avsnittet av Förskolan pratar vi om gränserna för den fysiska närvaron på förskolan. Är det till exempel okej att pussa och krama barnen – och hur avlägsnar vi barn som bråkar utan att göra fysiska övertramp?
Eva Lindström, Fredrik Kahn och Ellinor Lange är överens om att det är viktigt att vara fysiskt nära barnen på förskolan, men att det är en känslig fråga. Att ge tröst och närhet till ett ledset barn är grundläggande och trygghetsskapande – samtidigt är det viktigt att hela tiden ha ett barnperspektiv.
– Jag har stött på kollegor som sprungit efter barn och pussat på det. Det är verkligen ett övertramp, säger Fredrik som också tycker att frågan är extra laddad som man i förskolan.
Ellinor håller med och tycker att det är stort problem att det ofta finns olika måttstockar för manlig kontra kvinnlig förskolepersonal.
– Jag tror att man accepterar mycket mer vad kvinnor gör. Hur de närmar sig barn och hur de pratar och hanterar barn, säger hon.
Trion diskuterar även “Stopp! Min kropp” och dess betydelsen för barns integritet och kunskap om samtycke. Allt som stärker barns rätt till sig själva är i grunden bra menar Eva som samtidigt poängterar att ”Stopp! Min kropp!” inte är helt oproblematiskt. Hur avlägsnar vi till exempel ett bråkigt barn som skriker ”Stopp! Min kropp!”?
– Jag tycker att man behöver reflektera kring det i personalgruppen. Var går gränsen, när lyssnar man, när lyssnar man inte och hur förklarar man det i sådana fall för barnen? säger Eva.
LÄS ÄVEN:
Får jag inte presentera mig som förskollärare längre?
Lindström: Det borde vara självklart att vi inte pussas i förskolan
