Lindström: Det borde vara självklart att vi inte pussas i förskolan

Att vara lärare i förskolan är en ständig balansgång mellan att vara personlig men inte privat. Jag har alltid tyckt om den delen av mitt jobb som innebär att jag får vara nära människor, också att kramas, hålla i hand och vara nära. Man kommer nära varandra på en förskola, barn har ofta ett stort behov av att vara nära, och det låter jag dem vara. 

Men såklart behöver det finnas en gräns för hur nära. För en tid sedan fick jag frågan av en kollega om jag skulle ge ett barn en puss om barnet ville ha det. Mitt spontana svar blev, nej, jag pussar inte på barnen på förskolan. Inte. En gång råkade jag göra det, som en reflex. Jag hade ett eget litet barn hemma, som ofta satt i mitt knä och då pussade jag henne på huvudet. Och plötsligt satt jag med ett litet barn på förskolan i knät, tröstade, och så råkade jag pussa barnet mitt på knoppen. Ångest, det kändes inte bra. Det var liksom att passera en gräns. Men vems? Min egen, absolut, men barnets gräns då? 

Plötsligt satt jag med ett litet barn på förskolan i knät, tröstade, och så råkade jag pussa barnet mitt på knoppen.

Jag och kollegan hamnade i en diskussion: Men om barnet vill ha en puss? Jag tänker ändå nej, pussar hör inte hemma på förskolan. Eventuellt mellan barnen i så fall, men jag brukar var tydlig med att pussas gör man med sin familj, pussar är privata. Men, som min kollega påminde mig, varför tycker jag så, var kommer mitt tyckande ifrån? Jag har inget svar, ingen källa, jag har bara lärt mig det, jag tycker bara så, men jag vet inte varför. Det känns rätt för mig. Men vad är det egentligen som gäller i förskolan, får man pussa barn? Bör man pussa på barnen? Jag har funderat, jag har till och med letat efter riktlinjer om vad som gäller. Det jag har hittat är otydligt. Vi började prata om samtycke. Barnet har ju gett sitt samtycke om det ber om en puss, och det stämmer ju. Men kan ett barn ge samtycke till det? Jag tänker på förskolans uppdrag om integritet, barnens rätt till sin egen kropp, till exempel arbetet med ”stopp min kropp” och nu på senare år det vi kallar samtycke. 

Riskerar att lära barn att det är okej

På min förskola byter vikarier inte blöjor eller deltar i vilan, allt för att skydda och respektera barnens rätt till trygghet och säkerhet. Barn bör få veta att pussar är något privat som man gör med sin närmaste familj, om man vill. Ingen får pussa dig om du inte vill, inte ens mamma. Vi lär barn att säga nej, vi säger att ingen får röra dig, ta på dig eller röra vid dina privata delar. Om barnet sedan säger ja, går det bra då? Och om jag som barnets lärare pussas, öppnar jag då upp för att barnet också lär sig att andra vuxna också kan pussas, fotbollstränare, grannen eller en lite främmande släkting? Lär jag barnen att det är okej, helt normalt? Enligt lagen så kan ju inte barn under femton år ge samtycke till vissa saker, nu verkar inte pussar räknas in i dessa saker, men det måste ju bero på var pussen placeras på kroppen?

Otydligt. Det borde inte vara otydligt, det borde vara totalt självklart var gränserna går. Jag tycker att det borde vara klart att inga pussar ska delas ut i förskolan. Att barn ska få lära sig att bra vuxna kommer inte att vilja pussas, vare sig barnen vill eller inte. Bra vuxna vet var gränserna går, och bra vuxna tar ansvar och lägger aldrig ansvar på barn för vad som är rätt och fel. 

LÄS OCKSÅ

Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut

Lindström: Vi kan inte anpassa förskolan efter halvsjuka barn

Överdrivet säkerhetstänk begränsar barns lek