Vad har du förundrats över i dag?

Marie Eriksson är förskollärare och arbetar som verksamhetsutvecklare i Mölndal.

Jag tycker om att gå. Gärna i högt tempo och allra helst i naturen. Trots att jag går på ganska fort så stannar jag ofta upp för att förundras. På senaste promenaden var det en stor rotvälta som fångade min uppmärksamhet mitt i steget. Jag har en vän som jag ofta promenerar med, hon brukar locka med mig på vägar jag inte annars hade valt. De nya vägarna innebär ofta nya saker att förundras över.

Det är nog så att förundran förstärks när vi delar den med andra. Många gånger är det barnen som öppnat mina ögon för små ting i tillvaron, som den tunna isskorpan på vattenpölen, solkatten på väggen eller handtagets mekanik. I den senaste versionen av läroplanen står det att barnen ska ges möjligheter att upptäcka och förundras, pröva och utforska. Men vad behövs för att människor ska kunna förundras?

Många gånger handlar det om närvaro, att stanna upp, att bli kvar på en plats eller i en situation en längre stund för att skapa möjlighet till upptäckter och fördjupning. Men också att erbjuda rika erfarenheter och olika vägar att gå. Rätten att få fördjupa sig tänker jag är en av de mest centrala delarna i förskolans undervisning. Det kan handla om att stanna upp utifrån barnens spontana fokus här och nu men också längre projekt och processer genom temainriktat arbetssätt.

Jag har tagit del av många intressanta diskussioner kring vad som bör vara utgångspunkten i förskolans projekt eller teman. Att utgå ifrån barnens intresse är något som många förespråkar, men som kan vändas och vridas på både ett och flera varv. Vilka barns intresse är det som lyfts fram? Görs allas röster hörda? Hur kan vi synliggöra vad varje barn intresserar sig för? För att barn ska kunna bli intresserade så måste de också erbjudas en mångfald av upplevelser och företeelser att visa intresse för genom en rikedom av uttrycksformer.

Så det där med att börja med barns intresse kanske inte stämmer helt. Även om barns fokus och intresse är centralt så behöver vi nog börja med att bli medvetna om vad vi erbjuder och hur vi erbjuder det. På latin betyder ”inter” att vara mitt i något, inter-esse.

Oavsett om vi använder ordet tema eller projekt så menar jag att det viktiga inte är vem som har kommit på fokusområdet, utan om att vi hittar något som barn och pedagoger kan mötas runt med engagemang och intresse. Utifrån det kan vi göra tillägg och iscensätta sammanhang som tillvaratar olika barns nyfikenhet. Det pedagogiska ledarskapet bygger på en ständig växelverkan mellan att leda och följa i ett samspel mellan barns och pedagogers intentioner. Ibland följer vi barnen på deras stigar, ibland visar vi på nya vägar med nya möjligheter.