Stenkula: Nu kan jag vara den förskollärare jag utbildade mig till

Ni känner säkert igen det. Hur barnantalet minskar drastiskt på en sådan vecka, som exempelvis sportlovsveckan, och jag känner ”Nämen oj! Nu kan jag vara den förskollärare jag drömde om när jag tog emot mitt examensbevis under förra seklet”.

Jag och barnen får en helt annan kontakt med varandra. Lo vid mitt matbord kan till exempel kläcka ur sig saker som: ”Jag kan lura dig hur många portioner mat jag tagit, för det håller du inte reda på i alla fall”. Sådana kommentarer är mina öron känsliga nog för att höra bara den här veckan.

Och Ali kan, när vi läser bok, berätta om alla fantastiska ord hans lillasyster lärt sig. Att systern inte som andra barn kanske utbrister "bajs!" när pappa vill att hon ska städa hemma, utan utropar "fekalie!" för varje kloss som åker ner i klosslådan.

Vi kan gå på utflykt 

För hur professionell jag än är ända ut i fingerspetsarna, hur många högskolepoäng jag än går omkring och drämmer i mina kollegors huvuden med ett processverktyg som vapen, sprängfyllt med läroplansmål, är det till syvende och sist endast mig själv jag har som verktyg i min yrkesroll som förskollärare. Och i ett så människointensivt arbete som vårt finns det, som ni säkert varit med om, dagar då man inte vill prata med en käft när man kommer hem. Då är sportlovet som en välsignelse. 

Med nio barn till frukost i stället för 20 blir samtalsklimatet ett helt annat, tempot dras ner. Magnus kanske inte känner att han måste kasta i sig sin smörgås för att hinna vara först på kaplastavarna. Eva, som hittills alltid valt Greta i sin rollek, kanske upptäcker att det går att ha lika kul med finurlige Albert, som annars inte säger så mycket.

Att dråsa i väg med barngruppens alla 24 barn en vanlig vardag för att låna böcker på biblioteket är en praktisk omöjlighet. Men med de fjorton vi har på sportlovet kanske man kan ta chansen? Hem kommer en skock överlyckliga barn som var och en fått välja just sin favorit.

Kan ägna tid åt barnens funderingar 

Hur kommer det sig att en del primitiva fiskarter kallas rundmunnar? Är inte min mun rund? I vilket lag spelar Lionel Messi nu? Min mor säger att brandbilen hon kör går fortare än en Lamborghini Miura, visst gör den det? Vill du höra en historia om Bellman?

Deras funderingar bubblar i mig på ett helt annat sätt en sådan här vecka. När klockan slagit halv tre har många redan blivit hämtade av varsin farfar som bjuder på semla. Vi är bara fem barn till mellanmål och kan ägna oceaner av tid åt dessa tankar, på ett sätt som andra dagar inte alls skulle gå. 

Huvudet brukar vara helt urblåst när jag går hem, men inte idag. När jag slår koden till min port hemma och treåringen som jag bor dörr i dörr med som vanligt tittar ut och gastar ”Pappa, där är vår granne!” ler jag till och med.

Erik Stenkula är förskollärare i Norrköping.

LÄS OCKSÅ:

StenKula: En förskollärares arbetsdag är ett Super-G-lopp

Sveriges Lärare: Förskollärare får ny titel

Han ska föreslå en lägstanivå för förskollärare

Lyssna på Förskolan här: