Stenkula: Nu är det gasen i botten
Krönika Måndagen den 14 augusti börjar mitt arbetsliv igen och ofta med gasen i botten från allra första början, skriver förskolläraren Erik Stenkula.
Vecka 33 vet varenda förskollärare vad som gäller. Då ska du se till att ha klivit upp från Playa de la Barceloneta och skakat av dig de sista dropparna från Medelhavet. För att vara på jobbet är en order.
Så har det varit sedan jag började i det här yrket för snart trettio år sen och så kommer det vara tills jag går i pension. Måndagen den 14 augusti börjar mitt arbetsliv igen och ofta med gasen i botten från allra första början.
”Skulle Bosse börja i dag?”
Det slår aldrig fel. Flera nya föräldrar kommer med bestämda steg kliva fram till mig. De som haft sina barn på yngrebarnsavdelningen och nu ska få börja hos mig på äldrebarnsavdelningen: ”Skulle Bosse börja i dag? Det har vi inte fått någon information om!”
Jag tar deras irriterade tonfall med ett stort lugn för att jag vet att det är samma visa varje år. Trots att deras barn varit hos oss varje torsdagsförmiddag i hela maj för att få vänja sig vid sin nya avdelning har ju en hel sommar förflutit. Vem bryr sig om en informationsspäckad lapp man får i näven i början på juni om den kommande hösten på förskolan? Allt man vill är ju att kasta sig rakt ut i ledigheten med sovmorgnar, sol och cykelturer.
Förresten kanske vårdnadshavarna inte är ensamma om att stå på noll. Har jag ens kvar de arbetskamrater som ingick i mitt arbetslag i våras? Försvann inte de i en omorganisation?
Men även om ditt arbetslag fortsätter vara detsamma, kanske din gamla barngrupp i stort sett är utraderad eftersom de växte till sig så pass i våras att det var dags för förskoleklass. Vad kommer då din höst att innebära av otrygga barn som inte sett en förskola förr, i form av gråt och tandagnisslan?
För hur många vingelpellar och virrlisor du än ska skaffa dig en relation med så finns det från dag ett barn i varje barngrupp som kommer fylla dig med energi.
Det brukar sägas att hösten på förskolan brukar vara tuffare än våren. Jag vet inte, jag tycker höstarna bär en förhoppning om allt som ännu är ogjort. Ingen barngrupp är den andra lik, trots att du härjat med dem ett helt arbetsliv.
För hur många vingelpellar och virrlisor du än ska skaffa dig en relation med under hösten, för att det överhuvudtaget ska ske en inlärning, finns det från dag ett barn i varje barngrupp som kommer fylla dig med energi. Och inte bara det. När våren kommer kanske det är just de barnen du kände utmanade dig mest som du har närmast ditt hjärta.
Särskilt öga till dem med specialintressen
Själv kan jag råka ha ett alldeles särskilt öga till de barn som har ett specialintresse. De som inte pratar om annat än hur vackert gröna alla John Deere-traktorer är, hur många fotbollsspelare från Island IFK Norrköping egentligen köpt in eller hur Super Marios släktträd ser ut.
Det är underbart att få anpassa sin undervisning till någon som först inte alls visar nåt intresse för matematik förrän man säger: ”Om både Skulason och Traustason blir utvisade, hur många är det kvar på fotbollsplan då?”
LÄS ÄVEN
Stenkula: Kläderna styr vilken förskollärare jag blir
Stenkula: Höj blicken innan du ställer krav ditt schema
Eva Lindström: Lera viktigare än lärplattor i förskolan
