Stenkula: När ska jag hinna förbereda alla utvecklingssamtal?

Sitter du också så här dags på året och undrar hur tusan du ska hinna skriva alla dina utvecklingssamtal? Du kanske har en perfekt systematik på den dokumentation du plitat ner kring varje kottes lärprocess. Du vet säkert precis vilken undervisning ni har haft framgång med under läsåret, och vilket förändrat kunnande det har givit era gryn. Ändå slipper du inte ifrån din samvetsstress. För var finns tiden att sammanfatta dessa råa fakta in varje barns utvecklingssamtalsmall?

Lagom till vårsolens första strålar börjar slicka en i nacken vet varje förskollärare vilken uppförsbacke som väntar. Har du tur finns en förskollärarkollega du kan dela detta motlut med. Säg då att du har skrivtiden för tio-tolv samtal framför dig. Är du däremot ensam med ditt pedagogiska huvudansvar blir backen obestigligt brant.

”Knepigt när närvaron är hög”

Jobbar du på en yngrebarnsavdelning hinner du måhända skriva en rad medan barnen slumrar. På en äldrebarnsavdelning med hög närvaro av vakna barn kan det vara knepigare. Lägg till några barn som kräver mer än de andra så har du häcken full.

Länge var det en välkänd hemlighet att de allra flesta förskollärare satt hemma för att få det att gå ihop. ”Räcker verkligen inte arbetstiden till alla era arbetsuppgifter?” stack chefen in näsan och frågade. Jag vet inte vad vederbörande väntade sig för svar. ”Jo” ljög vi, för innerst inne visste vi att det inte var tal om någon kompensation för att vi dödat vår samvetsstress med lite helgjobb. Ty så var kulturen i förskolan länge.

Men en lugn eftermiddag, när hälften av barngruppen var hemma i magsjuka, kunde en snäll barnskötare, om jag hade tur, komma och viska i mitt öra att jag fick gå hem tidigare. På så sätt kunde lojaliteten i kollegiet vara fin. I dag skulle den professionsmedvetne kalla sådant för svartkomp. Jag hoppas verkligen inte att någon längre har det på det sättet. Att din yrkestitel skulle vara ett kall. Men helt säker är jag inte.

”När det blev skyddsstopp fick jag tid”

Jag har försökt lösa denna brist på skrivtid på alla möjliga sätt genom decennierna. En vårvinter var det ett läckande expansionskärl i förskolans pannrum som gjorde alla element iskalla. Det föranledde skyddsstopp och gav mig oceaner av skrivtid. Men det går ju knappast att räkna med varenda gång.

Jag skulle verkligen längta efter att få konkreta förslag på hur ni löst den här knuten. Skulle säg, tio timmars minustid i ett schema under ett läsår, färdigt att lägga ut vid arbetsanhopning, kunna vara något? Eller har ni på något annat systematiskt sätt lyckats få in samtalsskrivandet i arbetstiden och lyckas hålla det där varje år? När nitton barn sitter och väntar på mellanmål och din krassliga kollega måste gå hem.