Språkfest eller språktest – vad vill nya ministern med förskolan?
Krönika Före valet försökte alla partier bjuda över varandra med satsningar på förskolan. Men i Tidöavtalet – ingenting. Inte ett ord. Eva Lindström skriver öppet brev till nya skolministern Lotta Edholm.
Skolminister Lotta, nu är det upp till bevis. Ska vi äntligen få till den svenska skola och förskola vi alla drömt om?
Under hösten, i det som vi kallade valtider, kom flera partier med olika små utspel. En del bra, en del dåliga och några som var, ja vad ska man säga, usla. Men det verkade ändå som om förskolan befann sig i något slags fokus. Den nämndes, i alla fall. Eller, barnen som finns i förskolan nämndes. De skulle språktestas, adhd-testas och till och med få åka polisbil till förskolan …
Hallå, det är ju alla barns dröm att få åka polisbil!
Så, skolminister Lotta, är du redo att sätta tänderna i ditt nya uppdrag? Du ska bara sälja dina aktier i friskolekoncernen du sitter i styrelsen för – ett företag som också sysslar med nannys!
Men nu efter valet är det som om förskolan inte finns. Vi nämns inte ens i det där fina avtalet ni har skrivit ihop. Vi som var så viktiga! Men nu … ingenting.
Så, skolminister Lotta, är du redo att sätta tänderna i ditt nya uppdrag? Du ska bara sälja dina aktier i friskolekoncernen du sitter i styrelsen för – ett företag som också sysslar med nannys! Smart tänkt, det där, att få både förskolepengen och pengarna som föräldrarna sedan betalar för att barnen ska gå hem tidigt från samma förskola … Om man som förälder har råd, förstås. Och om man tycker att det är bättre att ens barn är med en outbildad snart vuxen person än med en högskoleutbildad helt vuxen person.
Å andra sidan är det kanske det som är fel med förskolan i dag. Att det i många fall är bättre för barnen att gå från förskolan än att gå dit. Lotta, du kanske redan veta det här eftersom du gillar nannys, men den förskola du nu ska ansvara för mår inte bra. Den fungerar inte bra. Och att den över huvud taget fungerar beror på att vi är så många som arbetar där som vrider och vänder ut och in på oss själva för att barnen verkligen behöver oss.
Det är väldigt få barn i förskolan som får det de behöver och har rätt till. Man får prioritera som förskollärare, pusta ut de dagar flera barn är frånvarande, jobba ikapp, passa på. För så är det, är alla barn på plats blir det kämpigt – för både oss vuxna och barnen.
Före valet nämndes förskolan, i alla fall. Eller, barnen som finns i förskolan nämndes. De skulle språktestas, adhd-testas och till och med få åka polisbil till förskolan … Hallå, det är ju alla barns dröm att få åka polisbil!
Dagens förskola ställer höga krav på våra barn, som behöver kunna själva från mycket låg ålder. Du vet, Lotta, det är inte ovanligt att man är två vuxna på kanske fjorton, femton ettåringar. Framför allt när någon vuxen är sjuk, ska ha sin planering eller rast eller gå på toaletten.
Ni har gett oss ett superfint genomtänkt uppdrag – läroplanen osar respekt för barnen. Men vi har dåligt med förutsättningar att genomföra det tänkta uppdraget. Och utifrån vad som sades under hösten verkar ni lägga det ansvaret på barnen, på något sätt. Men det är inte deras fel att det är rörigt på förskolan, det är inte heller mitt fel eller ansvar, eller mina kollegors.
Ansvaret ligger faktiskt på dig nu.
Språkfest eller språktest, komma till förskolan i vått och torrt eller med poliseskort, låta varje barn bli en stjärna eller testas för obalans i sin hjärna? Är du redo så är vi redo. Nu kör vi!
LÄS ÄVEN
Barnen blev fågelskådare – så gjorde vi
Fråga facket: Är det vårt jobb att beställa tvål och toapapper?
Konsten att ta barns bilder på allvar
Lyssna på Förskolan här!
