Marie Eriksson: ”Kan barnen själva leda digitaliseringen?”
Krönika Vi kommer inte undan digitaliseringen, anser Förskolans krönikör Marie Eriksson. Vad den borde handla om är hur man införlivar den i utforskandet av vår omvärld.
Nu har jag lärt mig några nya funktioner på min Iphone igen och som så många gånger förr är det mina barn som visat vägen. De tar sig an de digitala utmaningarna med en sådan självklarhet, även när det är program eller appar de aldrig sett.
Första gången jag hörde begreppet ”adekvat digital kompetens” kändes det svårt att greppa, men kollegorna och jag landade i att det rör sig om något som hela tiden ändras och är tidsenligt. Just testandet och nyfikenheten är en betydelsefull del i denna föränderliga kompetens och där har vi mycket att lära av barn i alla åldrar.
När barn får chansen att vara aktivt undersökande så ges de också möjlighet att bli framtida ägare av den digitala tekniken.
Att leva i en alltmer digitaliserad värld handlar inte bara om att lära sig digitala verktyg utan också om att införliva dem i utforskandet av vår omvärld. När vi kastar oss ut på okänd mark tillsammans med barnen så är det ofta de som visar vägen och vågar trycka på knappen när vi vuxna tvekar. Det händer spännande saker i relationen och i maktbalansen mellan barn och vuxna när vi vågar låta barnen leda. För visst är det i mycket detta som ett pedagogiskt ledarskap handlar om, att hitta en balans i att stötta, utmana, leda och följa i en växelverkan mellan barns och pedagogers intentioner.
Som verksamhetsutvecklare för Mölndals förskolor stöter jag på många fina exempel på kreativt arbete där barn får utforska och uttrycka sig med hjälp av digitala verktyg. De får kliva in i en bok projicerad på väggen, undersöka med digitala mikroskop, producera film och musik, programmera, söka kunskap på internet och mötas runt källkritiska dilemman. Exemplen är oändliga och varierade utifrån barns nyfikenhet och intressen, men en sak har de nästan alla gemensamt, de bygger på att skapa social interaktion på olika sätt. Kloka, medvetna pedagoger låter den digitala dimensionen bli till en mötesplats. När barn får chansen att vara aktivt undersökande så ges de också möjlighet att bli framtida ägare av den digitala tekniken. De får stöd och erfarenheter för att själva kunna vara kreativa producenter men också för att kunna bli aktiva och medvetna konsumenter som så småningom kan förhålla sig kritiskt och ansvarsfullt till medier och information som de stöter på i sin vardag.
Just nu!
PLUS. Forskaren Susanne Kjällander tillför många viktiga och nyanserade perspektiv för att skapa en vetenskaplig grund för förskolans digitalisering.
MINUS. Det talas ofta mycket om den tid barnen spenderar vid en skärm. Men vuxna överlag borde vara mer nyfikna på vad det är barnen fångas av, varför och hur vi kan mötas runt det.
För att även vi som vuxna ska kunna inta det här kritiska och ansvarsfulla förhållningssättet till digitaliseringen i förskolan så krävs det reflektion, medvetet arbete, nyfikenhet och lyhördhet för barnens idéer. Vi behöver kunna avgöra i vilka sammanhang de digitala verktygen tillför något likväl som i vilka sammanhang de kanske inte gör det. Digitala aktiviteter är inte en isolerad företeelse utan något som är ständigt pågående och samspelar med alla delar av förskolans utbildning. Jag är helt övertygad om att barns nyfikenhet och fria utforskande kommer att behövas i framtiden om vi ska lyckas lösa många av de utmaningar vi står inför. Vi har en viktig roll i förskolan att tillsammans skapa en kultur där barns kreativa tankar och förmågor att se möjligheter tillvaratas.
LÄS ÄVEN
Frida Kahlo för de yngsta – vilket konstlyft!
”Ett stort hån” – regeringen tar bort gränsen för barngrupper i budgeten
Kommunerna med störst barngrupper – här är tabellerna
