Lindström: Varför blir ni provocerade av förskollärares planeringstid?
Krönika Om man inte förstår vikten av att lärare behöver planera sin undervisning är man dåligt insatt i förskolans uppdrag, och framför allt att barnskötare och förskollärare har väldigt olika uppdrag, skriver Eva Lindström.
Nu tänkte jag att det var dags att sticka ut hakan lite, angående det här med planeringstid. Det verkar återigen vara ämnet på mångas läppar. Och precis som vanligt är det många barnskötare som verkar bli provocerade av att lärare behöver planera verksamheten.
Så nu säger jag det. Om man inte förstår vikten av att lärare behöver planera sin undervisning, då säger det mer om barnskötaren än om läraren. Då har du verkligen visat hur dåligt insatt du är i förskolans uppdrag och framför allt våra väldigt olika uppdrag. Förskollärare och barnskötare har olika uppdrag, vi har olika jobb. Det ska vara olika.
När jag uttrycker dessa åsikter landar det ofta i att det finns någon slags värdering i det, som om att någon skulle vara mer eller mindre bra, mer eller mindre viktig. Detta har såklart ingenting med saken att göra. Precis som vi lär barnen så är alla olika, men alla är lika bra. Någon har väl till och med skrivit en rätt mjölkig sång om det där, som ni säkert har sjungit tillsammans med barnen. Det som gäller för barnen gäller även för oss, det är inte svårare än så.
Det handlar om hur och varför
Nästa fundering för mig handlar om vad barnskötare tror att syftet är med lärarens planering. Här kommer vi tillbaka till förståelsen kring förskolans uppdrag. Tror man att lärare bara sitter och planerar vad som ska göras behöver man läsa igenom styrdokumenten en gång till. För vad vi ska göra är typ det vi minst ägnar åt oss, vårt uppdrag handlar mer om HUR vi ska göra det vi gör och varför. En lärare vet inte allt, vi behöver fortsätta utbilda oss själva och lära oss mer.
Om vi har ett barn som inte riktigt tar till sig instruktioner eller funkar i grupp, då behöver vi fördjupa oss i det, läsa på, titta på en föreläsning. Bland annat därför behövs planeringstid. Det har kanske kommit ny forskning om yngre barns språkinlärning, den behövs läsas igenom, vi behöver jämföra, hur gör ni på er förskola, behöver vi förändra något i vårt arbetssätt? För mig är det så konstigt att läsa kommentarer i sociala medier om att lärarna ska planera i fem timmar, och vad ska de stackars barnskötarna göra då, jobba ihjäl sig, ha tusen barn på gården själva? Svaret är självklart nej.
Lärarna hinner oftast inte planera alls
Ingen vettig lärare skulle lämna sin barngrupp i osäkra händer, ingen vettig lärare tycker att den ska lämna barngruppen och barnskötarna åt sitt öde för att sitta och ”chilla” framför datorn på ett kontor. Eftersom förutsättningarna i förskolan ser ut som de gör, så kan lärare sällan planera någonting alls. Och det är ett problem. Mest för barnen, men också för lärarna som i stället sitter hemma och planerar, på sin fritid, obetalt. Vi behöver hjälpas åt, alla behöver möjliggöra för varandra att utföra sitt uppdrag. De mest framgångsrika arbetslagen är de där alla är bra på sina jobb. Inte de arbetslag där alla vill göra varandras jobb.
Ja, en sak till som jag inte förstår, om man valt att arbeta med att utbilda andra, hur kommer det sig då att man inte själv är nyfiken på utbildning? Varför vill man inte utbilda sig själv? Lära sig mer, vara i en egen läroprocess? Och varför provoceras man av att andra vill lära sig mer?
Eva Lindström är förskollärare i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Utredaren: Minst fem timmar planeringstid för lärare i förskola och fritidshem
Förskollärarna hinner inte planera – behövs i barngruppen
Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut
Lindström: Konfetti och ballonger – nu är vi äntligen riktiga lärare
Lyssna på Förskolan här:
