Lindström: ”Riskfylld lek” – det dummaste jag hört

Min mamma brukade berätta för mig om när hon var liten. På somrarna satte hennes mamma henne på tåget till Lidköping, med några ostmackor och en flaska mjölk. Sen for hon, alldeles själv, hela vägen. Behövde hon byta tåg under resan fick hon hjälp av en konduktör eller någon annan på tåget. Min mamma var sex år. Vi brukade skratta och säga ”tänk om jag skulle göra så med mitt barn, sätta henne på ett tåg och bara hej då!”. Det skulle ju inte gå idag, barn får ju knappt gå ut genom dörren själva. 

Jag brukar berätta för mina barn om när jag var ung, hur vi var ute och lekte hela dagarna i skogarna och lekparkerna runt om där vi bodde, hur vi cyklade och köpte glass. Vi gick hem när gatlyktorna tändes. Jättebra. Sedan när jag var tonåring, då drog vi i väg både hit och dit utan telefoner eller appar som våra föräldrar kunde spåra oss med. Mammorna bestämde vilken buss vi skulle ta hem på kvällen, och det gjorde vi, oftast. Jättebra. Det hela byggde på förtroende, att ta ansvar och hantera konsekvenserna. Missade man bussen betydde det oftast: varsågod och gå. 

Barn borde vara friare i dag

Vi pratar så mycket om barnens inflytande i dag, barns kompetens och olika förmågor, men tror någon på det? Barn i dag borde kunna vara mer fria än vad vi var när jag var liten, världen är jättestor och den finns nära och tillgänglig hela tiden. Vuxna kan till och med i realtid se var deras barn är och vad de gör. Barn har möjligheten att ringa sina föräldrar hela tiden, de behöver inte ens lösa sina egna problem. Missat bussen? Ring mamma. 

Men ändå har barn ingen frihet i dag. Det börjar märkas, barn är rädda, osäkra, kan inte längre klättra, vågar inte, saxar är livsfarliga, bort med dem. Att ha möjlighet att röra sig blir en ekonomisk fråga, endast möjligt för de barn som har föräldrar som kan betala för att barnen ska få röra på sig några gånger i veckan. Gärna i grupp, inomhus och under kontrollerade former.  

Att leka på motorvägen, det skulle man kunna säga är riskfyllt, men att klättra i träd, rulla ner för en slänt, fäktas med pinnar eller brottas, det är helt normal, vanlig lek.

Förskolegårdarna krymper, förskolor med jättemånga barn behöver turas om för att kunna vara ute och leka på de ofarliga, säkra och kontrollerade klätterställningarna. Vi har till och med uppfunnit ett helt nytt begrepp, riskfylld lek. Alltså på riktigt, det dummaste jag har hört, riskfylld lek är helt vanlig lek. Att leka på motorvägen, det skulle man kunna säga är riskfyllt, men att klättra i träd, rulla ner för en slänt, fäktas med pinnar eller brottas, det är helt normal, vanlig lek.

Hur ska barn kunna förstå konsekvenser? 

På min barndoms förskola hade vi en jättestor gård, vi lekte hela tiden utan att de vuxna såg oss. Frihet och förtroende. Eller alltså, en av våra lekar gick ju ut på att klättra över staketet och springa en runda och tillbaka till förskolan. Riskfyllt, absolut, men jösses vad kul det var. Vad är det för vuxna vi önskar att dessa barn ska få bli? Allt prat om att ta ansvar för sina egna handlingar, förstå konsekvenserna, hur sjutton ska barn och unga vuxna kunna göra det när de har växt upp helt skyddade i en madrasserad värld där de skyddas ifrån allt som är världen? 

Vi vuxna har skapat detta som är nuet, och om världen nu är så farlig, lär barnen om farligheterna. Vi kan inte skydda barnen från verkligheten, men vi kan lära dem hantera den.

Det är vår förbannade skyldighet.

LÄS OCKSÅ:

Överdrivet säkerhetstänk begränsar leken

Förskolan som säger ja till riskabla lekar

Lindström: Vi är många som varnat om att barnen far illa

Lyssna på Förskolan här!